Vit självutnämnd överlägsenhet!

Bilden visar ett Baobabträd som funnits där i många århundraden. Måmga människor av olika hudfärg har säkert suttit under det för att få svalka under heta, afrikanska
sommardagar. Den vita befolkningen uppgick till 1000 personer först 1746. Den ökade sedan snabbt med 15%. Majoriteten var holländare - det fanns också en stor grupp tyskar och en liten del hugenotter. Det finns de som härleder afrikandertanken på ett utvalt folk (och rasbetingad överlägsenhet) till Calvins predestinationslära- enligt vilken en individs frälsning eller fördömelse är bestämd på förhand. Omgivna av - vad de ansåg - primitiva hedningar hyste inte de vita några som helst tvivel om, vilken ras som var överägsen och vilka som var de utvalda
De första trekboerna stod helt utanför all officiell kontroll av västindiska kompaniet. De vandrade inåt landet och var extremt självtillräckliga och isolerade.
Många av trekboerna förde en halvnomadisk herdetillvaro, som inte var så olik khoikhoi-folkens. Förutom djuren ägde en familj kanske en vagn, ett tält, en bibel och ett par gevär. När de blev mer bofasta byggde de möjligtvis en stuga av lera men det var ofta flera dagars besvärlig resa till närmaste europeiska granne. Isoleringen och sättet att leva formade modiga individualister men också ett trögt folk vars enda kunskapskälla var bibeln. Trekboerna var helt avskurna från de stora intellektuella omvälvningarna i Europa under 1700-talet, såsom tankarna om liberalism och demokrati. De oundvikliga konfrontationerna mellan de vita och khoisanfolket fick katastrofala följder. Khoisanfolket drevs bort från sina traditionella områden, minskade i antal till följd av sjukdomar som införts av nybyggarna och krossades med överlägsna vapen, när de försvarade sig vilket de gjorde i ett antal krig och gerillamotstånd ända in på 1800-talet. Här där vi finns i Limpopodistriktet - kom boer vandrande i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Här verkar den största svårigheten inte vara att få den vita befolkningen att acceptera nya ideér - utan att få vissa av dem att överge de gamla.