En kobra i sovrummet - Hjälp!

Kjell stod och duschade - klockan var cirka 14.00 och jag gick in i vårt rum för att hämta en grej. Då såg jag en svart orm under vår spegel. Jag skrek till Kjell. "Det är en orm i vårt rum". Han kom ur duschen med tvål i ögonen samtidigt som kobran försvann bakom toaletten. Kjell vaktade kobran så att vi skulle veta var den fanns, så att den inte försvann i rummet och vi inte hittade den. Jag gick eller rättare sagt sprang för att hämta hjälp. Vi fick använda ficklampa då ljuset på toaletten inte funkar på grund av våra elproblem och det inte är nåt fönster där. Med gemensamma krafter lyckades Kjell och två killar till döda ormen och vi fick klart för oss att det var en "Spitting Cobra" som är den näst farligaste ormen här efter Svart Mamba. Puh! Det var en rysare! Ormar och människor har under århundraden haft kontakt på olika sätt. I bibeln frestar ormen Eva att ta en frukt från det förbjudna trädet. Ormens rykte började som djävulens avbild som frestade människan att gå emot skaparen. Ormar fanns på jorden långt före oss människor 70-80 millioner år tillbaka. De tillhör reptilsläktet som krokodiler, sköldpaddor och ödlor. I en del religiösa kulturer och legender och i vissa stam ceremonier spelar ormar en viktig roll på grund av sitt djävulska yttre och förmågan att förorsaka en smärtsam död. I andra religioner dyrkar man ormar. Ormtjusaren är ett bra exempel på en människa och orm relation. Ormtjusaren brukar ofta avsluta sin ceremoni genom att kyssa huvudet på kobran - en utmanande gest eller en respektfull trosakt.

Lite stjärnglans och historia!

Igår grillade vi korv vid braien. Det var riktigt gott. Korv, bröd och sallad. Det var varmt och skönt och både Gurli och katterna deltog med liv och lust i våra förehavanden. Vi hoppas få ordning på elektriciteten innan dagen är slut - så att vi kan använda spisarna igen och kylskåpet i köket. Ljus behövs också för Afrikanatten är mörk. Igår var det helt stjärnklart och då är himlen bokstavligen fylld av ljus. Jag har aldrig sett så många stjärnor på en gång. Det känns som om de är närmare jorden än hemma som om de nästan håller på att ramla ned på en. Stjärnor fanns det också år1912 när Pixley ka Isaka Seme grundade embryot till ANC med en landsomfattande demokratisk organisation som skulle företräda landets svarta befolkning. I början kallades den South African Native Congress men från och med 1923 heter organisationen African National Congress. År 1913 avsattes 7,5% av sydafrikas landyta till svarta reservat i Natives Land Act. Svarta Afrikaner, och de utgjorde mer än 70% av hela befolkningen, hade inte rätt att köpa, hyra eller bruka jord utanför detta område. Tusentals svarta nybyggare kördes bort från sina gårdar och tvingades till ständigt mer överfyllda och utarmade reservat, eller till städerna. De som blev kvar reducerades till jordlösa arbetare. Grunden till Aparteid var lagd och från unionens första dag gjordes förhållandet mellan rasgrupperna till landest största problem. En krokodil får symbolisera hur de vita glupskt slukade största delen av landet.

Elekticitetsproblem

Just nu är det måndag, helgdag här eftersom det är frihetsdagen. Vi är så gott som strömlösa. Det känns lite tungt. Vi har kämpat ett tag med att sätta på huvudströmbrytaren då den ofta slagit av sig själv - utan anledning . Plötsligt i går kväll gick det inte att sätta på strömmen. Vår mekaniker och elkunniga person här har inte kunnat laga felet. Köksregionerna och frysarna i källaren fungerar inte alls så vi blev tvungna att fixa en lång skarvsladd till den lilla del av huset som har el. Vi fick låna den av killarna som håller på och gräver upp poolen. Köttet och varorna i frysarna kommer att klara sig. Men spisarna och kylskåper i köket funkar ej. Det blir till att grilla i kväll om vi skall få något i oss. Lyset i vårt rum funkar inte och vi får heller inget varmvatten. Luftkonditioneringen i sovrummet är följaktligen också ur funktion. Det tar förmodligen några dar att få ordning på detta. Tänk vad beroende vi är av el. Man tar för givet att det skall fungera men en sak har vi lärt oss här i Afrika - ta ingenting för givet. Vattnet har vi ofta haft problem med. Ledningar har gått sönder av olika anledningar bl.annat att elefanter rivit upp dem. Till det positiva hör att vädret är skönt och solen skiner från en klarblå himmel. Som tur är har vi en optimistisk hållning. Man brukar ju säga att optimisten ser en uppgift i varje svårighet och pessimisten ser en svårighet i varje uppgift. Vår uppgift är nu att hjälpa vår mekaniker och elkille att få tag på en 30 meter lång sladd som är 30mm i diameter

Man ska inte ha för bråttom!

Innan rösterna var helt färdigräknade sade jag här på bloggen att Zuma fått absolut majoritet med över 66%. Det visade sig när alla röster var räknade och allt var klappat och klart att han fått 65,96% vilket innebär att han inte har absolut majoritet. Han behövde 66,6% för att få det. Det är bra för demokratin. Han har rykte om sig att ha vissa antidemokratiska tendenser och t.ex. vilja inskränka media friheten. I förra valet fick ANC 70% av rösterna så de har gått bakåt - vilket kan bero på utbrytarpartiet COPE som tog hem 7%. Helen Zille med det liberala partiet DA Democratic Alliance vann det regionala valet i Västra Kapprovinsen. Hon är borgmästare i Kapstaden och har tidigare blivit vald till världens bästa borgmästare. En mycket hedrande titel. Hon har en enorm arbetskapacitet och säger att hon skall göra Västra Kap till ett riktigt mönstersamhälle. I det nationella valet fick hon 16.5% Just nu har vi ett gäng killar här som bryter upp poolen då det är en spricka i botten och den måste lagas ordentligt för att vattnet inte skall rinna ut. Vi kan alltså inte ta oss vatten över huvut just nu. Jag berättade tidigare om vår Macadoresa och här kommer en bild på de kvinnor som var med hela vägen till Macado för att shoppa. Kvinnokraft kan man säga!

Bilfärd med många stopp!

Åter lönehelg och dags för shopping. På måndag är det helgdag "Freedom Day" - då firar man den dag då SA för första gången hade fria val som alla fick delta i. Det var 1994 när Mandela blev president. När vi åkte från ranchen tidigt på morgonen halv sju så var vår Nissan full med folk både på flaket och i baksätet. 5 på flaket och 4 kvinnor i bilen och 3 barn plus Kjell och jag. Första stopp vid grinden där David gick av. Nästa stopp vid Alldays där Norman och hans 3-åring hoppade av samt två killar till. I Vivo hoppade 3 till av så när vi åkte vidare till Macado var det tre kvinnor och en liten baby kvar i bilen. På morgonen hade vi ingen el i huset så Kjell och jag beslöt oss för att äta frukost i Louis Trichardt=Macado. Vi släppte av alla vi ett shoppingcenter och bestämde träff klockan 13.00 för hemfärd. Därefter åkte vi till en trädgård där de har ett mysigt café och åt frukost. Vädret var underbart och vi satt ute i solen - på morgonen kan man sitta i solen men mitt på dan är det fortfarande oftast för varmt. Vi åkte till banken - handlade lite och hämtade radioprylar och ny antenn eftersom radiokommunikationen fortfarande inte funkar. När vi promenerade till bilen såg vi en ung svart man i skär kostym, skär skjorta och en lila slips samt en skär hatt. Han såg verkligen häftig ut. Klockan 13.00 hämtade vi damerna som handlat och vi begav oss hemåt. I Alldays släppte vi av några medan andra hoppade på och åkte med en bit på vägen mot ranchen. På kvällen kollade vi in valresultatet på TV som blev överväldigande för ANC och Zuma som fick 66 procent av rösterna. Därefter kom DA -mocratic Alliance med 17% och sedan Cope Congress of the people - avknoppningen från ANC med cirka 7%. Zuma fick alltså absolut majoritet. I går kväll var det ett jättefirande på stadion i Johannesburg med dans och glädjeyttringar och vilken färgprakt. Vi såg delar av det på TV. Här klär man sig i starka färger och vågar vara annorlunda. Vilken uttrycksfull glädje. Då känner vi verkligen att vi kommer från landet "lagom" med mellanmjölk, cykelhjälmar och trygghetsnarkomani "rätta in dig i leden" mentalitet och "stick inte ut". Skratta inte för högt för dig själv på bussen - då tittar alla och tror att du är full eller möjligen galen. Här tar man ut svängarna ordentligt vilket känns befriande. Man är verkligen - mer än lagom - det vill säga "MEGOM" som min son brukade säga när han var liten.

Hundskötare för ett dygn

Vår lilla mini dobberman var faktiskt en positiv upplevelse trots sömnbrist men det hade inte gått att ha henne kvar då hon fordrade skötsel och omvårdnad hela tiden och eftersom hon var så liten så var risken stor att nån skulle trampa på henne. Vi ska ju också åka bort i 10 dagar den 8 maj och se andra delar av Sydafrika. En sån liten hund är som en planta som kräver ständig vattning.

Dobberman Dvärghund

Det är väl bara i Afrika sånt här kan hända. Igår kom plötsligt vår mekaniker med en liten hund (se bild) som var mindre än våra katter. Han berättade att en granne hade lämnat hunden till honom och sagt att Leif beställt den. Gurli såg ut att undra om det verkligen var en hund och bevärdigade den inte med en blick. Ingen information om hundens ras, kön, ålder, matvanor etc fick vi. Jag ringde grannen och frågade då den lilla hunden verkade som en liten spädhund. Nästan för liten för att lämna sin mamma. Av samtalet blev jag inte mycket klockare annat än att jag fick veta att det var en dvärghund av rasen Dobberman. När vi kontaktade Leif så sa han att han för länge sedan när deras hund var dräktig, sa att han gärna ville ha en liten valp. Det fick han aldrig då så han köpte istället Shangamira som ju är en valp av Rhodesian Ridgeback. Han är för tillfället på kollo. Den lilla hunden var jättesöt och skakade av både kyla och rädsla. Vi gav honom som visade sig vara en henne mat och bäddade ned henne i en balja med frottéhandukar. Hon kved som en liten fågel och vi ägnade hela kvällen åt henne. Hon satt i knäet och när vi skulle sova ville hon inte ligga i sin "baljkorg" utan vi tog upp henne i sängen och hon kröp in vid Kjells armhåla och sov. Under natten ville hon ned på golvet och kissa och bajsa omkring 6 gånger. Vi vaknade cirka 1 gång i timmen av att hon gnällde som en liten fågel och då ville hon upp och ned på golvet. Hon var klok nog att inte göra sina behov i vår säng och det var positivt. I morse satt hon i endera Kjells eller mitt knä när vi åt frukost och när de kom och hämtade henne tillbaka så saknade vi den lilla gulliga råttan som vi kallade henne.

Vi skjutsade valfläsk till Pontdrift!

Idag skjutsade vi 7 anställda till Pontdrift gränsstation mot Botswana för att välja. De övriga skulle rösta i Alldays. Vi tog cruisern för att alla skulle få plats på taket och Kjell o jag räknade med att det skulle vara köer. Det var inte så mycket folk - säkert beroende på att vi var där ganska tidigt på morgonen. Det skulle vara både nationellt val och kummunalval. När vi kom fram så var det inga partifunktionärer som delade ut valsedlar som vi är vana vid i Sverige. Enligt uppgift så kryssar man i det parti man väljer och eftersom vi inte kan rösta så fick vi ingen uppfattning om hur kryssystemet fungerar. Valstugan var en liten rondavel med grästak (se bild) och två platser att rösta med skynken för - så att väljaren får vara ensam. Den andra bilden föreställer Norman som åkte och röstade i Djurgårdströja - som han fått av Kjell. Vi träffade en av de poliser som var här och hälsade på från gränsposteringen - den alltid så gemytlige Richard som skojar med alla. ANC med Jakob Zuma är populär i det här området men också Cope = congress of the people som är en avknoppning från ANC. De sägs att de äldre ofta röstar på ANC eftersom de blev fria från apartheid med hjälp av ANC när Nelson Mandela blev president 1994. Ungdomar har inte samma starka förhållande till ANC. Många säger att det vore bra om Zuma inte fick absolut majoritet - utan var tvungen att kompromissa med de andra partierna. Absolut majoritet verkar vara över 65% av rösterna om jag har uppfattat det rätt vilket innebär att man kan ändra grundlagen på eget bevåg. Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut - brukar man ju säga.

Mulet och kulet!

Det är mulet och blåsigt och det känns lite höstlikt. Idag jobbar Kjell tillsammans med killarna nere vid dammen och tar bort träd och sly. De tycker att det är kul när han är med i det praktiska arbetet och inte sitter vid datorn med ekonomi och löner. Han tycker själv det är stimulerande att jobba med kroppkakan o få ta i riktigt ordentligt. Bilden visar en av de höga "koppies" som finns på ranchen.Vi har ju två katter här som kan vara rätt jobbiga, dom älskar att bita en i tårna och när vi går ut med Gurli på kvällen så följer dom med ungefär som två hundar, vilket är ganska charmigt. Den svart/vita kallar vi för "a pain in the ass" hon som försvann några dar och vi trodde hon var borta för gott. Nu har vi döpt den grå till "a waste of space". Trots de icke så smickrande namnen, är de rätt roliga och vi gillar dom faktiskt ganska mycket fast tåbitandet är ganska irriterande. Nu lämnar jag kattlivet och styr in på det brittiska styret efter boerkriget. Britter o boer var nödsakade att samarbeta. De "icke vita" tog man knappt nån notis om annat än som arbetskraftsreserv - trots att de utgjorde 80% av den sammanlagda befolkningen. Fredsfördraget innehöll ingenting som beviljade de svarta eller färgade politiska rättigheter. Ändå hade britterna under kriget propagerat för att de svarta skulle befrias från "boernas slaveri" och de tusentals svarta som slagits på britternas sida kände sig grymt svikna. Den sydafrikanska unionen bildades den 31 maj 1910.
Kapstaden blev lagstiftande huvudstad, Pretoria regeringshuvudstad. De officiella språken var engelska och holländska. Afrikaans blev inte officiellt språk förrän 1925. Det första valet hölls i september 1910. Det sydafrikanska nationalistpartiet - en skiftande koalition utav boergrupper under general Louis Botha och den framstående generalen Jan Smuts vann valet och Botha blev landets första premiärminister. Kort efter det att unionen hade bildats antogs en omfattande repressiv lagstiftning - svarta arbetare fick inte strejka, kvalificerade arbeten var enbart öppna för vita, svarta utestängdes från militärtjänst och man skärpte passlagarna, som inskränkte de svartas rörelsefrihet. Det var som om de vita sa: Some people are wise and some are otherwise.

Boerkriget - kort sammandrag!

År 1899 krävde britterna att de 60.000 vita utlänningarna i Witwatersrand skulle få rösträtt. Krüger vägrade och hävdade att de brittiska trupperna som samlades vid ZAR:s gränser skulle dras tillbaka före den 11 oktober annars skulle han se det som en krigs-förklaring. Britterna var övertygade om att deras - till storlek och erfarenhet - överlägsna trupper skulle vinna enkelt och utmanade Krüger. Först invaderade boerna KwaZulu/Natal där de vann ett antal viktiga slag. Nu underskattades inte boerna längre och en armé på 450.000 man med lorderna Roberts och Kitchener som befälhavare kallades in från England. De 80.000 boerna från Natal, Orangefristaten och Kapprovinsen slogs snabbt ut och den 5 juni 1900 kapitulerade Pretoria, den sista av de större städerna. Först verkade det som om kriget var över men istället gick det in i en andra bitter fas. Utbrytargrupper och kommandosoldater och trek-boer vägrade att låta fienden få makten på landsbygden. Britterna hade ingen egentlig fiendearmé att besegra utan mest bönder och kommandosoldater. Därför beslöt de att använda sig av vedergällningsaktioner. Om en järnvägslinje sprängdes förstördes närmaste bondgård. Om ett skott avfyrades från en bondgård, brände man ned huset, förstörde säden och dödade djuren. Kvinnor och barn från bondgårdarna sattes i koncentrationsläger, en ny brittisk uppfinning. Britterna använde sig av den brända jordens politik och interneringarna av kvinnor och barn sattes i system. När kriget var över hade hela 26.000 människor, mest barn dött av sjukdom, svält och vanvård i lägren. Boerna var rådlösa - å ena sidan ville man slåss mot engelsmännen, som man hatade - å andra sidan var skräckskildringarna från koncentrationslägren en anledning att snabbt få slut på kriget. Opinionen i Storbritannien och Europa började vända sig mot den brittiska regeringen (mycket tack vare Emily Hobhouse, en engelska som arbetade i lägren och var starkt kristisk.) Den 31 maj 1902 undertecknades freden och boerrepublikerna blev brittiska kolonier. Boernas president Paul Krüger flydde till Europa och dog där 1904. I striderna hade 22.000 britter, 34.000 boer samt 15.000 svarta fått sätta livet till. Fredsvillkoren var generösa och 1906 beviljade den brittiska regeringen republikerna ett begränsat självstyre. Det var en klen tröst för afrikanderna som nu ännu en gång styrdes av Storbritannien och levde som fattiga bönder i ett land där de var helt utmanövrerade av stora gruvbolag och utländskt kapital. Bilden visar Limpopofloden tagen från berget vi kallar "Breakfast Point". De ihärdiga boerna på landsbygden försökte uppmuntra varann genom att predika: Storhet är inte att stå utan att resa sig när man har fallit.

Allmänna reflektioner och funderingar

Vi bor i ett mycket konservativt område. Det märks tydligt i kontakten mellan svarta och vita. De allra flesta affärer och egna företagare är vita. Inställningen till de svarta är i allmänhet vänligt nedlåtande. De klarar att utföra ett ganska avancerat arbete men måste ledas av vita, eftersom de inte kan planera och organisera arbetet själva. De lever för dagen i nuet. Det är den inställning som de flesta vita har i det här området. Leif har givit stort ansvar till Lucas som ju är chef för hela ranchen och Norman som är personalansvarig och chef för huset. Båda kan planera och organisera arbetet både för sig själva och andra. Jag tror det handlar om tillit, att ge ansvar och utveckla och utbilda. De växer med uppgiften. Tillit är ett bra ord för det kan läsas från två håll och kan stå som symbol för en kommunikation på lika villkor. Några av de äldre anställda här kan inte läsa och skriva men däremot är de mycket praktiska och hittar oftast otraditionella lösningar när något går sönder eller inte funkar. Vi brukar säga att de är "bushwise". Jag kan hålla med om att de svarta här är mer närvarande i nuet och i stunden än vad vi är som så ofta lever i det förgångna eller i framtiden. Många av oss har fulltecknade almanackor och styrs av dem alldeles för mycket. Spontana möten och infall finns inte på kartan. När det gäller kvinnans ställning så är den underordnad mannens både vad gäller svarta och vita. Kvinnor skall laga mat städa, serva männen och sköta avkomman, som ofta är riklig. När det gäller jämlikhet mellan könen finns det mycket övrigt att önska. Detta märker jag också tydligt: Har man ett viktigt ärende så vänder man sig till Kjell som man - även om det är jag som tog kontakten från början. Jag får se upp så att inte Kjell blir för påverkad av miljön. I städerna har man kommit betydligt längre också vad gäller jämlikhet mellan könen och det finns en växande svart medelklass med mycket god utbildning och många med bra ekonomi. Det är viktigt för Afrikas framtid att medelklassen bland de svarta växer. Fattigdomen och arbetslösheten är dock fortfarande stor bland de svarta i kåkstäder och andra fattiga områden. Arbete är inte självklart och har man väl fått ett så är man i allmänhet mycket rädd att mista det. Här finns en hel del vackra blommor och den här som ser ut som en typ av viol - hittade vi ute i bushen.

Val i Sydafrika

Den 22 april hålls val i Sydafrika. Vi skrev tidigare på bloggen hur vi skjutsade anställda för att registrera sig som väljare. Detta skedde i slutet av förra året. Nu närmar sig ett spännande val. Många säger att det är det intressantaste valet sen apartheid föll 1994. Förra året blev Thabo Mbeki avsatt från både ordförandeskapet i ANC (African National Congress) och som president. Detta banar väg för den korruptions-misstänkte och omdiskuterade ANC-ledaren Jacob Zuma som ledande kandidat till ny president. Han blev frikänd från en våldtäcktsanklagelse och korruptionsmålet mot honom har också lagts ned. Detta irriterar många. Han är en karismatisk och duktig talare och får många fattiga med sig. En utbrytargrupp från ANC under namnet COPE = Congress of the People, med Biskop M Dandala som ledare har fått en bred förankring i den svarta medelklassen. Ett annat parti som aspirerar på makten har en vit kvinnlig ledare - journalisten och apartheidmotståndaren Hellen Zille. Partiet heter DA som betyder Democratic Alliance. Ett liberalt parti kan man säga. Nationalistpartiet - som var härskande i många år under apartheid har försökt tvätta av sig den stämpeln men har inte lyckats och partiet är idag nedlagt.Här sägar man allmänt att Jakob Zuma ANC kommer att segra och bli ny president. Nelson Mandele tycks stötta honom. Det finns cirka 11 partier men de viktigaste är ANC, COPE och DA efter var jag förstår. Spänningen här stiger inför valet och jag återkommer när det är avgjort. Idag var Kjell och jag i Musina för att överlämna några papper till vår advokat som finns där. Det blev ett ovanligt kort besök i staden. Vi var på banken också i vanlig ordning samt handlade några småsaker. Bilden visar när Norman med fler registrerade sig som väljare i november. När det gäller val finns det alltid prognoser som kan stämma eller inte. Det enda man säkert kan säga är att: Till skillnad mot i matematiken kan flera nollor i politiken adderas till ett stort och farligt tal.

Polekwane - tur och retur 400 kilometer!

Polekwane är den största staden i regionen och dit brukar vi åka en gång i månaden för att uträtta ärenden och hämta medicin. Vi startade 06.30 och idag var Isaak med för att gå till doktorn. Gurli fick också följa med. Hon älskar att åka bil och sitta på flaket. Hon stäcker på halsen och tycker om när vinden blåser runt henne. Medan Isaak var hos doktorn gick vi på banken. En trevlig svart banktjänsteman önskade oss välkomna tillbaka. Han kände igen oss - vi hade varit hos honom tidigare och han sa att vi måste alltid komma till hans kassa. Konversationen här i Afrika börjar alltid, vare sig per telefon eller personligt med: "How are you? Fine thank you, and yourself? Well too - and what can I do for you?" Han berättade att han varit i kyrkan i påsk och frågade oss hur vi haft det under påsken. "Välkomna tillbaka - kom då till mig lova det". Betänk att det är mycket folk på banken och stressigt. Ändå tog han sig tid att vara både vänlig och välkomnande. Sen log han ett brett leende med en jämn kritvit tandrad. Alla svarta har jämna fina tänder - stora som små - ingen verkar behöva tandställning. Vi åkte vidare till Telekom för att äntligen kunna avbeställa en telefon som en tidigare chef beställt. Med papper undertecknade av Leif att denna chef inte arbetade kvar längre och en kopia på Leifs pass så lyckades vi äntligen avbeställa telefonen. Det har vi försökt med i ett par månader - Den som beställer måsta avbeställa har blivit svaret . Vi har också varit hos polisen för att få ett papper på att beställaren inte går att spåra - Där fick vi ingen hjälp så att vi äntligen lyckades avbeställa telefonen kändes befriande. Vi handlade lite mat och rengöringsprylar för att sedan åka till vår nya taxi-dermist. En Taxidermist tar hand om skjutna djur och gör troféer och bereder skinn. De flesta som jagar vill ha ett minne med sig hem och för att komma ihåg sin Afrika jakt och kanske skryta om sina jaktbravader i mörkaste Afrika. En del tar ett helt huvud av t.ex en impala eller en kudu, andra nöjer sig med skinnet. Otroligt vackert och mjukt är Zebraskinnet. Att göra ordning troféer och bereda skinn är en hel vetenskap och för att exportera fordras papper från Nature Conservation och införseltillstånd i det land som skinnet eller trofén skickas. Det tar nästa ett år från det djuret är skjutet tills man får trofén eller skinnet till sin hemadress. Vi gick runt och tittade och blev bjudna på kaffe och satt och pratade med Mike och hans fru. Sen åkte vi hem och var hemma ovanligt tidigt - omkring klockan 17.00. Idag fredag var det bara 13 grader tidigt på morgonen - då är det skönt att sitta i solen och äta frukost. Solen som vi för ett par månader sedan undvek även i tidig morgonstund. För några dagar sedan såg Norman tidigt på morgonen en leopard utanför grinden till vårt hus. Ett fantastiskt vackert djur liksom geparden - världens snabbaste däggdjur som syns på bilden.

Krig mellan Boer och Engelsmän

Det första kriget mellan boer och engelsmän. Afrikanderna kallar det Självständighets-kriget bröt ut. Det var över nästan lika snabbt som det började. Boerna vann en förkrossande seger i slaget vid Majuba i början av 1881 och republiken återfick sin självständighet som Zuid-Afrikanische Republiek. Paul Krüger som hade varit en upprorsledare och tidigare lett en delegation till London som där pläderade för att den brittiska annekteringen skulle upphöra blev president i ZAR 1883. Krüger var född i Kapprovinsen men hans familj hade vandrat till Transvaal. Han fick inte mycket utbildning och vid 16 års ålder flyttade han hemifrån för att driva jordbruk på egen hand. Bakgrunden ter sig inte särskilt gynnsam för en man som skulle utmana hela det brittiska imperiet. Drottning Viktoria regerade och hennes imperiebyggare såg framför sig ett brittiskt Afrika som skulle sträcka sig från Kairo till Godahoppsudden. Boerrepubliken var i stort sett det enda som stod i vägen för denna dröm. Efter upptäckten av en enorm guldförekomst i Witwatersrand i området nära Johannesburg 1886 började Johannesburg att växa explosionsartat och ZAR blev plötsligt ett land som fick ta emot tusentals "Uitlanders"= utlänningar både svarta och vita. År 1887 hade Johannesburg både aktiebörs och kapplöpningsbana. Inom 5 år var det en stad med rika magnater och finansfolk och inte en enda av dem var boer. Strömmen av svarta arbetare till området upplevdes också som stötande av boerna. Utan erfarenhet av storstäder, utan tillgång till den internationella finansvärlden som pumpade in pengar i gruvbolagen stod sig boerna slätt. Misstänksamheten mot främmande seder och bruk var utbredd och Krügers regering gjorde sitt bästa för att isolera republiken mot guldfebern. Utlänningarna betalade skatt men de hade ingen rösträtt. Boerna var kända för att vara ensamvargar, envisa och trogna gamla testamentet - rädda för förändringar. Fasta och jordbundna som baobabträdet på bilden. Engelsmännen däremot ansåg sig framsynta och framåtsträvande. "Att idag tänka annorlunda än igår skiljer den vise från den envise" var deras valspråk.

Elephant Inn samt middagsbjudning

Eftersom Kjell och jag träffades för 7 år sedan den 13 april bestämde vi oss för att åka iväg och fira detta. På rekommendation körde vi en bit utanför Musina till ett ställe som hette Elephant Inn och som trots namnet är en italiensk restaurant. De har också små "chalets" som de hyr ut så vi tänkte övernatta också. Restaurangen var mycket trevligt inredd med små alkover med djurmotiv. Vi åt en supergod lunch och bestämde oss för att stanna - Inkvarteringen var inte av samma klass som restauranten. Det fanns både toalett och dusch så det var helt OK. Vi såg oss omkring i omgivningarna och satt på verandan och tog en drink innan vi så småningom gick upp och åt en delikat middag. Nästa dag gjorde vi en utflykt till Musina Nature Reserve för att sedan åka till George och Anne för middag. Detta blev ett äventyr i sig. Vi svängde in där det stod Hodgson och fortsatte vägen fram men hittade inte boningshuset utan åkte tillbaka en bit där det stod håll till vänster - det gjorde vi och kom ut på en smal gräsbank i ett översvämmat deltaområde med vatten överallt omkring oss. En Skylt varnade för flodhästar, (afrikas farligaste djur) och så krokodiler som det enligt ägaren vimlar av där. Vi såg ett hus på långt håll. Vägen blev smalare och smalare och mindre körbar och till slut insåg vi att det inte gick att fortsätta och inte heller backa. Huset vi såg visade sig vara en övergiven borg. Plötsligt satt vi fast och kom varken bakåt eller framåt. Framåt innebar att åka ned i en vattensamling och därifån upp för en brant backe. Nu var goda råd dyra. Till och med Kjell som i vanliga fall är ganska lugn blev skärrad. Hur djup var vattensamlingen - skulle vi fastna och sjunka ned i dyn med bilen om vi tog den vägen? Vi satsade allt på ett kort och Kjell tryckte in knappen för fyrhjulsdrift samt gasen i botten ned i vattnet och uppför backen. Jag satt med hjärtat i halsgropen - Tack o lov det gick vägen. Hade vi inte kommit loss hade vi fått övernatta i bilen.Ingen bra miljö att övernatta i nedsjunkna i dyn bland flodhästar och krokodiler. Inget drömläge. Ingen visste heller var vi fanns och min mobil hade ingen täckning. Vi tog sedan vägen till höger och kom fram drygt en timme försenade. Efter en trevlig kväll med god mat tog det oss ungefär en timme att komma hem. En häftig helg. I Afrika kan allting hända. Den här gången hade vi tur. Bilderna visar vårt Chalet vid Elephant Inn samt värdparet Ann och George Hodgson.

Louis Trichardt/Macodo välkomnar oss!

Just nu flög en blågrön fågel genom vårt frilufts-kontor. Det är långfredag och alla är lediga. Vädret är fint med små stackmoln - cirka 25 grader och Gurli ligger o sover i ena hörnan av kontoret. Igår var vi i Macado. Vår mekaniker Louis som har sin familj några mil utanför staden - åkte med för att ha påskledigt. Vi skulle hämta en generator och vår huvudradio som gör att vi kan få radiokommunikation över hela ranchen. Det är viktigt om någon skulle bli sjuk, behöva hjälp ute i bushen eller ha skadat sig. Alla anställda har en handradio. Radiokommunikationen måste ur säkerhetssynpukt fungera. Gårdagens väder var en helt molnfri himmel vilket är idealiskt eftersom vägen till Louis Trichardt är mycket vacker med långsträckta bergskedjor. En del är formade så att de ser ut som djur bland annat en björn och en drake. Vissa "koppies" är alldeles gröna medan andra är höga med mindre växtlighet. När det är molnigt blir det trolskt och när solen skiner ser man alla fantasti-eggande formationer. Min personliga lyx denna dag var att gå till Monsieur André och klippa mig. Han är 72 år och springer omkring som en kung i sin sal och kollar allt arbete som görs och tar hand om finishen åt alla sina kunder. Han startade en damfrisering när han var 20 år så erfarenhet saknas inte. Vi handlade lite och åt sedan lunch på ett kafé som låg inbäddat i en park. Här hade dom lite smårätter och dessutom bryggt kaffe - vilket är ovanligt. För det mesta får man nezcafé - så det var riktigt gott. När vi handlade så fick jag problem med en stor påse potatis och en svart kvinna kom genast till undsättning och hjälpte mig att få upp den på rätt plats i min vagn. Det är ett faktum att de allra flesta svarta är både vänliga och hjälpsamma. När Kjell t.ex skall fickparkera kan flera stycken hjälpa till och dirigera honom på rätt plats. Problemet kan vara att de har lite olika uppfattning om hur han skall köra. Svarta kvinnor balanserar ofta bördor på huvudet och kan dessutom bära en kasse i varje hand. Detta ger dem en fantastiskt fin hållning. Se bild. Det är sällan man ser en afrikansk kvinna gå och titta nedåt vilket gör att de ser stolta ut och har en oförstörd självkänsla. (Kommentar från Kjell följer) Kvinnor i Skandinavien är ofta färgade av "jantelagen" också i sin hållning och i sina rörelser. Jag, Tina skulle vilja säga att det är som om de afrikanska kvinnorna sa: Ingen kan få mig att känna mig underlägsen - utan mitt eget samtycke.

Vintervarning och diamanter

Idag har vintern slagit ett järngrepp på oss med enbart 20 grader och moln och fukt i luften. Kjell envisas med att gå omkring i shorts men jag har både långbyxor och tröja. Vi sitter och småhuttrar på kontoret. Jag tänkte köra vidare med historien. På 1860-talet hade Boerna lyckats skapa de självständiga staterna Oranjefristaten och Transvaal. Republikernas ekonomi var alltid bräcklig. Med små befolkningar, ingen industri och knappt något jordbruk var de helt beroende av boskapsskötseln. Det mesta av handeln var byteshandel. Städerna var få och infrastruktur saknades nästan helt. Någon mer omfattande kontakt med yttervärlden förekom inte och var inte önskvärd. Just när det verkade som om Boer-republikerna, med sin glesa befolkning av envist självständiga boer, äntligen började bli stabila upptäckte man diamanter i närheten av Kimberley 1869. De fanns på mark som tillhörde griquafolket, men som både Transvaal och Orangefristaten gjorde anspråk på. Snabbt ingrep Storbritannien och annekterade området vid fyndigheterna. Diamantgruvorna drog till sig en strid stöm av europeiska invandrare och svarta arbetare. Det växte upp städer där man inte tog hänsyn till "tillbörlig separation" mellan svarta och vita. Boerna chockades av den nya utvecklingen. De var motståndare till alla förändringar och ville leva som de gjort sedan mitten av 1600-talet. De stördes av främlingarna, både av de vita och de svarta och grämde sig över att deras fattiga republiker inte fick någon ekonomisk fördel av gruvorna. Under tiden började regeringen i Storbritannien att oroa sig över att det fanns självständiga republiker i Södra Afrika - särskilt sedan man funnit guld i Transvaal. Lösningen blev som vanligt brittisk annektering och 1877 förlorade Transvaal sin självständighet. Efter annekteringen blev det upprorsstämning i Transvaal och boernas motto var: Vi måste ta befälet över våra egna liv annars gör någon annan det.

Födelsedagsutflykt!

Igår åkte vi till Alldays och köpte fotogen samt plastpåsar som vi använder att löda in kött i. När något skjutits skall det tas om hand omedelbart, hängas delas och inplastas och djupfrysas så att allt kött tas tillvara. Vi var också på det lilla postkontoret och hämtade vår post, då vi inte har någon brevbärare som kommer hit ut till oss i buschen. Från Alldays åkte vi till Kruidfontein där Lucas för tillfället jobbar. Han fyllde 44 år den 4 och vi skulle fira honom i efterskott. Jag hade bakat en svensk födelsedagskaka som vi bjöd på. Det var Kjell och jag, Norman och Lucas fru Elisa som åkte. Kjell och jag köpte en skjorta till Lucas med djur på som vi sa skulle bringa tur med sig när han var ute på Safari eller jakt. Lucas är ju vår PH och chef för ranchen. Han blev glad och vi hade ett trevligt kalas tillsammans innan vi gav oss iväg hem igen genom ranchen. En biltur på en och en halv timme. Vi såg minst 10 giraffer i olika storlekar, de var inte rädda så vi såg dom på rätt nära håll - dessa långhalsade bushens skepp. Kudus och impalas, men det ser vi nästan varje gång vi är ute. Kudus på bilden. En hel hjord impala sprang över vägen framför bilen först en gång och så bestämde dom sig för att springa tillbaka - ett fyrtiotal. De är alltid fantastiska att se då de hoppar minst 4 meter upp i luften - här kan man prata om höjdhopp i sin mest estetiska form. Man tröttnar aldrig på de här bilfärderna genom buschen. Alla sinnen är på högvarv och alltid ser man djur och en hel del vackra fåglar som till exempel pärlhöns i skimrande blått/rött/lila som springer framför bilen och jag kommer plötsligt att tänka på uttrycket.
En höna är den enda som kan ligga på ett jobb och ändå få resultat.

Skorpioner och ormar

I förrgår slog Kjell ihjäl en skorpion i vårt sovrum, i duschrummet där vi båda duschat bara en timme tidigare. Efter ett tag här - är det lätt att bli lite oförsiktig. Hoppa över att skaka ur handdukar innan man använder dem och kolla att inget ligger och gömmer sig i skorna. Man börjar känna sig rätt trygg - särskilt i vårt rum som är inglasat. Men det finns små springor i trätaket och när vi går ut och in så kan det bevisligen följa med objudna gäster. En skorpion gör att man skärper sinnena igen och blir lite mer vaksam. Inte nog med detta, igår dök en orm úpp precis utanför Janes hus som ligger i direkt anstlutning till vårt stora hus - Norman trodde det var en sorts kobra och Kjell och han dödade den. Den hade förmodligen just svalt en groda och hade en tjock klump på kroppen. När de dödade ormen stack grodlåren ut. Även en del människor betraktar grodlår som en delikatess. I mina ögon är den bästa ormen en död orm när den är farlig och befinner sig i närområdet. Det är lördag och det blåser rätt friskt idag. Här arbetar man halva dagarna på lördagar men det är svårt att få tag på folk per telefon så jag tror att många hel enkelt tar sig ledigt hela lördagen.
Från 1820-talet hade ytterligare grupper av boer som var missnöjda med det brittiska styret i Kapkolonin gett sig av inåt landet för att söka sin frihet. De tog sig över Oranjefloden till okänt land. Det blev till en folkvandring som skulle pågå ett helt årtionde och brukar kallas "The Great Trek" som betyder det stora uttåget. Samtidigt drog Nordamerikanska bosättare västerut och Australiska österut. Det som fick många trekboer att ge sig av var 1833-års lag mot slaveriet. De flesta boer medgav motvilligt att slaveri kunde vara orätt, men britterna verkade vilja gå ett steg längre och förklara raserna jämlika. Zebran är ett utmärkt exempel på när den svarta och vita färgen samverkar på ett jämlikt och fantastiskt sätt. Naturen har inga fördomar! Boerna däremot undrade motvilligt: Hur skall ett folk kunna bevara sin kultur och rasrenhet om inte lagen gör skillnad på svart och vit? Åsikter är ofta som spikar lätta att slå in och svåra att dra ur.

En bokstav - ny ordbetydelse

När jag sitter här på vårt friluftskontor och läser igenom vad jag just publicerat upptäcker jag att jag skrivit att slaveriet anskaffades 1833. Det skall naturligtvis vara avskaffades. Jag borde ha som rättesnöre - att noga tänka efter före - publicerandet vill säga.

Förväntansfulla brittiska emmigranter!

Hela 5000 brittiska immigranter ur medelklassen anlände år 1820 med Chapman. De slog sig ner i närheten av Kapkolonins östra gräns. Det fridfulla förlovade land som de hade blivit förespeglade var i själva verket en omstridd gränstrakt. Boerna fanns i väster om Great Fish River, xhosafolket i öster och de låg ständigt i strid med varandra om kustslätten Suurveld. Invandrarna skulle, enligt planerna, utgöra en buffert mellan de boskapsskötande boerna och xhosafolket som båda stred om betesmark för sin boskap. Inte mindre än nio gränskrig utkämpades i trakten rörande vilken folkgrupp som skulle ha kontrollen över jorden. Men Suurveld lämpade sig inte alls för jordbruk. 1823 hade hälften av de brittiska invandrarna flyttat till städerna där de ägnade sig åt samma yrken som de haft i hemlandet. De grundade Grahamstown som de utvecklade till ett handels- och industricentrum. Det vita Sydafrika hade tidigare varit relativ enat. Nu fanns det två språkgrupper och två kulturer. Ett mönster kunde urskiljas. De engelstalande levde i städerna och dominerade politiken, handeln, finansväsendet, gruvnäringen och tillverkningsindustrin. Men trots sin makt och att de genomförde vissa positiva förändringar i den institutionaliserade rasismen hindrade deras känsla av överlägsenhet alla mer radikala reformer. Slaveriet anskaffades 1833 men 1841 infördes "stadga för husbönder och tjänstefolk" som upprätthöll de vitas makt. Antalet britter ökade snabbt i Kapstaden samt KwaZulu Natal och Transwvaal - men inte förrän man upptäckte guld och diamanter där. På grund av britterna blev gränskrigen med Xhosafolket värre än någonsin. Xhosa hade alltid skonat kvinnor och barn men britterna hade inga skrupler i fråga om detta och förde den brända jordens politik. De marsherande elefanterna får symbolisera engelsmännens överlägsna organisation medan den lite dolda kudun de gerilla-krigande Xhosa. Jag skulle vilja säga att i krig är sanningen ofta det första offret och med god utbildning går det alltid att motivera och ursäkta sina handlingar.

Britternas ankomst

När sekelskiftet mellan 1700-1800 närmade sig hade holländarnas makt försvagats och 1795 invaderades landet av brittiska trupper. Britterna kom till en koloni bestående av 25.000 slavar 20.000 vita nybyggare, 15.000 från khoi och san-folket och 1000 frigivna slavar. Makten var koncentrerad till en vit elit i Kapstaden och rasåtskillnaden var befäst. I många avseenden var det ett samhälle som var hermetiskt tillslutet för resten av världen. Med undantag av Kapstaden och det närmaste inlandet, befolkades landet av isolerade svarta och vita herdefolk, vilkas livsföring och trosföreställningar var i de närmaste medeltida. Den första brittiska invasionen medförde inga större förändringar men det dröjde inte länge förrän britterna, som en reaktion på Napoleonkrigen beslöt sig för att undvika en fransk ockupation av Godahoppsudden. I Blouberg 25 km norr om Kapstaden besegrade britterna holländarna. 1814 överläts kolonin för gott till britterna. Engelsmännens intåg resulterade i ett ekonomiskt uppsving. Sydafrika blev en del av världhandeln vilket inte varit fallet tidigare. Det brittiska imperiet stod på höjdpunkten av sin makt och självmedvetenhet och gick i spetsen för den nya kapitalistiska världen. De kände sig som världens makthavare och viktigast för hela världsutvecklingen. Jag avslutar med en tankeväckare som en engelsk vän till oss har som sin personliga devis: "It is nice to be important but it is more important to be nice"!

Polisens dag - kan man säga!

Igår när vi precis skulle äta frukost ungefär 06.30 dök tre poliser upp från gränsposteringarna mot Botswana - vid Pontdrift. De hejade glatt och berättade att de åker runt ibland till farmerna i närheten för att visa att de finns och att vi kan känna oss trygga. Vi bjöd på te och svenska pepparkaker som de åt med stor aptit. De beundrade hus, utsikt och pool och åkte så småningom vidare. Vi gav oss av till Alldays tillsammans med Norman för att köpa millimill (majsmjöl), som tillsammans med 5 kilo kött per anställd ingår i lönen förutom reda pengar. Varje anställd får 20 kilo majsmjöl och det äter man varje dag här. Grönsaker borde komsumeras mera men det är svårt att förmedla det budskapet. I Alldays besökte vi också polisen för att försöka reda ut ett problem. En chef här som slutat för cirka 4 år sen står på en del avtal som vi skall avsluta. Detta visar sig hopplöst - eftersom den som ingått avtalet också måsta avsluta det. Vi fick rådet att gå till polisen och be dem bekräfta att personen inte jobbar här längre. Vi hade långa diskussioner med polisen men det hjälpte inte. Nu skall vi vända oss till vår advokat och se vad vi kan göra. Precis när vi kommit hem och skulle äta middag dök ytterligare två poliser upp från Pontdrift och sa att de ville ha kontakt med farmer i närheten. Vi pratade igen, visade runt och tänkte att det var en väldig invasion av poliser just idag och inte nog med det vi besökte själva polisen i Alldays. En av poliserna berättade att han älskar Zebror - Jag visar en bild på zebror allt är visserligen inte svart eller vitt - inte ens zebrorna för en del är faktiskt mer brun/vita - men vackra är de och alla är olika tecknade.