söndag 1 mars 2009

Ultimat weedend på - Ultimate Guesthouse


Lördag morgon for vi iväg för att återbesöka The Ultimate Guesthouse. Vi stannade ett tag i Louis Trichardt (Macado) för att ta oss tid att titta lite i affärer. Vid halv fem tiden anlände vi till The Ultimate Guesthouse - och åt så småningom en supergod middag med gott vin. Förutom vi så var det i stort sett bara folk från Zimbabwe där.Matsalen var fylld till bristningsgränsen. 95% vita som hade varit och handlat i Louis Trichardt och var på väg hem till Zimbabwe igen. Vi pratade med en familj som bodde i Harare. De berättade att de levde ett normalt liv i sitt område där och gick ut, träffade vänner och kände ingen skräck. Värre är det för vita farmare. De berättade att många farmer var övergivna - jorden brukades ej och husen förföll, vilket är tragiskt i Zimbabwe, som tidigare kallades "Afrikas kornbod". Det har blivit lite bättre i Zim tack vare att oppositionsledaren Tswamgirai sedan någon månad är installerad som premiärminister i Zimbabwe. Detta betyder inte att Mugabe släppt sin roll som president men han har fått göra vissa eftergifter. Tswangirais första och viktigaste åtgärd är att se till att folket har mat och inte dör av svält. De vi pratade med hoppades att det forsatt skulle gå framåt, särskilt viktigt för de fattigaste, sa de. I Zimbabwe använder man US$ som valuta, eftersom den inhemska inte fungerar. I receptionen fanns det uppsatt sedlar från Zimbabwe och den största sedeln var på 100 trillioner- (1 trillion har 12 nollor efter sig)och är lika med en svensk billion. Ägarinnan hade inhandlat sedeln för 1 Rand. De som kom från Zimbabwe hade släpvagnar med regelrätta kylanläggningar för att kunna frakta så mycket mat som möjligt med sig hem. Efter en trevlig lördagskväll sov vi i det blå rummet. Det var målat som en himmel med vita moln på och allt gick i vitt och himmelsblått. Ett mycket speciellt rum. Tyvärr hade vi ingen laddad kamera med oss så bilden är från vårt tidagre lunchbesök på the Ultimate Guesthouse. Nästa morgon efter frukust gav vi oss iväg i spöregn till Venda-området men det är en annan historia som vi återkommr till. Vi gjorde det i en nytvättad bil - det ingår i gästhusets service. När Kjell kör för fort - enligt min uppfattning - brukar jag kommentera - det är bättre att förlora en sekund av livet än livet på en sekund - då brukar han för det mesta sakta ned något.

Inga kommentarer: