Vit självutnämnd överlägsenhet!

Bilden visar ett Baobabträd som funnits där i många århundraden. Måmga människor av olika hudfärg har säkert suttit under det för att få svalka under heta, afrikanska
sommardagar. Den vita befolkningen uppgick till 1000 personer först 1746. Den ökade sedan snabbt med 15%. Majoriteten var holländare - det fanns också en stor grupp tyskar och en liten del hugenotter. Det finns de som härleder afrikandertanken på ett utvalt folk (och rasbetingad överlägsenhet) till Calvins predestinationslära- enligt vilken en individs frälsning eller fördömelse är bestämd på förhand. Omgivna av - vad de ansåg - primitiva hedningar hyste inte de vita några som helst tvivel om, vilken ras som var överägsen och vilka som var de utvalda
De första trekboerna stod helt utanför all officiell kontroll av västindiska kompaniet. De vandrade inåt landet och var extremt självtillräckliga och isolerade.
Många av trekboerna förde en halvnomadisk herdetillvaro, som inte var så olik khoikhoi-folkens. Förutom djuren ägde en familj kanske en vagn, ett tält, en bibel och ett par gevär. När de blev mer bofasta byggde de möjligtvis en stuga av lera men det var ofta flera dagars besvärlig resa till närmaste europeiska granne. Isoleringen och sättet att leva formade modiga individualister men också ett trögt folk vars enda kunskapskälla var bibeln. Trekboerna var helt avskurna från de stora intellektuella omvälvningarna i Europa under 1700-talet, såsom tankarna om liberalism och demokrati. De oundvikliga konfrontationerna mellan de vita och khoisanfolket fick katastrofala följder. Khoisanfolket drevs bort från sina traditionella områden, minskade i antal till följd av sjukdomar som införts av nybyggarna och krossades med överlägsna vapen, när de försvarade sig vilket de gjorde i ett antal krig och gerillamotstånd ända in på 1800-talet. Här där vi finns i Limpopodistriktet - kom boer vandrande i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Här verkar den största svårigheten inte vara att få den vita befolkningen att acceptera nya ideér - utan att få vissa av dem att överge de gamla.

Löven börjar falla!

Gulnande löv som faller men faktiskt inte lika många färger som vi brukar se i Skandinavien till hösten. Nedfallet av löv går fortare här eftersom det är varmt på dagarna. Lejonhonan på bilden ser så lugn och harmonisk ut och får symbolisera höstfärgerna. Jag tänkte fortätta att berätta kort om Sydafrikas historia:
År 1652 bosatte sig en koloni holländare i Taffelviken vid Kapstaden.
1688 anlände franska hugenotter till Kapområdet. De var förföljda i Europa och kom därför till Kap.
Omkring 1690 började boer(boer betyder bonde på holländska)röra sig inåt landet.
1780 Holländarna strider mot Xhosa vid Great Fish River.
1795 Britterna erövrar Kapstaden.
1809 De första passlagarna för svarta införs, den sk Hottentott Code - i vilken britterna bestämde att svarta från stammarna Khoi och San (bushmän) måste vara registrerade som arbetare på en vit gård annars kunde de arresteras och sättas i tvångsarbete. Hottentottlagen upphävdes 1828. Hottentott betyder människans människa på khoikhoi - vilket alltså från början var en positiv beteckning.
1815 Shaka - Zulufolkets krigsherre för Zulu till makten bland de svarta stammarna.
1820 De första brittiska emiganterna anländer med Chapman till Algoabukten i nuvarande Östra Kapprovinsen.
1835 Boerna "vortrekker" som de kallas betyder föregångare - drar norrut i det som kallas "Det stora uttåget" The great Trek. Boerna grundar Oranjefristaten.
Det blir kanske för mycket årtal så jag slutar här. Man behöver inte läsa årtalen utan bara texten och får förhoppningsvis ett litet hum om vad som skett i detta stora land under årtusenden. Som jag berättade har Tony och Lea tagit en del av de bilder som vi visar på bloggen - de mindre proffsiga har vi tagit själva. Mycket lidande under århundraden för de svarta stammarna - förorsakade av både engelsmän och boer och i någon mån - egna strider mellan stammar. När det gäller engelsmän och boer så hade de en moral för svarta och en för vita. De tyckte nog: Dubbelmoral är väl bra - tappar man den ena så har man ju den andra kvar.

Fredagsfrid

Idag när det är lönehelg kör Louis, vår mekaniker, alla som vill handla till Macado och det är lugnt och fridfullt här eftersom alla som jobbar har åkt hem till sina familjer i Alldays eller är och handlar. I morse kom vi inte in på nätet eftersom vi förbukat de tillåtna megabyten för en månad. Efter 8 telefonsamtal och ett fax lyckades vi fixa detta. Det tog 3 timmar men nu funkar det igen. Jag tänkte ge er lite korta historiska fakta om Sydafrika. Vid utgrävningar i Mpumalanga och på andra platser har man stött på bevis för att olika "felande länkar" kan dateras tre miljoner år bakåt i tiden och man har funnit 100.000 år gamla ben av människor. Mapungubwe-området - där vi befinner oss är jätteintressant ur historiskt perspektiv - som jag berättat om tidigare.
Viktiga årtal:
Ca 40.000 f KR slår sig San-folket (bushmän) ner i Sydafrika
Ca 300 e Kr anländer Bantufolket till Kwa-Zulu området
1487 seglar Bartolomeu Dias runt Kaphalvön (eller Stormarnas udde, som man då kallade Godahoppsudden)
Ca 1500 slår sig Sohto-folken ner i Lesotho. De flesta i vårt område stammar från Sohto.
Nu har jag avverkat en förskräcklig massa årtusenden kort och koncist. Vi återkommer med fortsatt kortfattad historielektion i annat inlägg. Någon frågade oss per mail varför vi åkte hit och svaret på det är nog: Det är aldrig för sent att göra det du kunde ha gjort. Bilden visar att hösten är på väg. Lea och Tony som är fotografer har tagit en del av de riktigt bra och proffsiga bilder vi visar på bloggen.

Jag ringer upp !

Det säger de här ofta när vi ringer för att kolla något eller anmäla ett fel eller diskutera med någon. Problemet är att de till 95% inte hör av sig utan vi får ringa igen. Det har också hänt att vi bokat möte med någon här en onsdag före lunch och så dyker han/hon upp på tisdagen istället och då kanske vi inte är här. Sen debiterar de för resan hit - när vi inte är här. Det betalar vi naturligtvis inte men det känns lite frusterande att bli förvånad över att någon faktiskt håller vad de lovar och ringer tillbaka eller kommer den dag som vi avtalat. Shangamira vår Rhodesian Ridgeback har blivit lite äldre och hans vaktinstinkter går på högvarv. Han är en liten "rasist" och skäller på de som jobbar här som han inte känner igen. Han är därför på en 10-veckors kurs för att lära sig hur man agerar mot främmande människor. Han är ju en vakthund - och skall så vara. I övrigt är han världens finaste hund och vi ser fram emot att han kommer tillbaka. Hösten är här och det är kallare på morgnarna men nu på eftermiddagen är det jättevarmt och bara ett par stack-moln på himmelen. Se ytterligare miljöbilder från ranchen.

Elefant i naturlig storlek

Igår kom en lastbil med jättelikt släp och levererade en elefant i naturlig storlek. Den är gjord i glasfiber och står nu på plats vid entrén här. Den saknar ännu öron och är inte helt färdigmonterad så jag visar en bild på en riktig elefant istället, men glasfiberelefanten är imponerande där den står. De håller på att bygga ett gym här och "David the Carpenter" har gjort vikter i leadwood, bänkar och upphängnings-anordningar också i leadwood och det ser ut som familjen Flintas trätränings-attiraljer. Inga strömlinjeformade träningsverktyg från Nautulus utan äkta vara, i naturligt trä. Passar mycket bra in i miljön här. Själva träningslokalen är inte färdig än - men när den blir skall vi visa lite bilder därifrån med vikter och allt. Till vårt landskapskontor läggs nu ett riktigt naturnära gym. Kreativiteten är det inget fel på hos Leif när det gäller att använda naturliga material och det är ju sunt att sätta frågetecken framför saker som man ofta tar för givna. T.ex hur träningsredskap skall vara utformade.

Tjugonio eller trettio - det är frågan!

Den 18 maj kom Norman och bjöd in oss på tårtkalas efter jobbet i köket här i huset. Han berättade att han fyllde trettio år och vi blev förvånade för i hans identitets-handlingar står det att han är född 1980. Det är säkert fel på årtalet tänkte vi och tackade ja till tårtkalaset. Flora och Jane som jobbar i köket och städar det cirka 1000 kvadratmeter stora huset här, bakade en tårta på eftermiddagen som Norman sedan dekorerade med stor entusiasm. Se det färdiga resultatet på bilden. När jag gratulerade honom sa jag. "Jaha, du är egentligen född 1979". "Nej, sa Norman - jag är född 1980". "OK," sa ja lite försiktigt, "men då fyller du ju trettio nästa år". Nej, nej jag fyller nu, replikerade han. Jag fick inte riktigt ihop det men Kjell sa att man kanske räknar den dag som man börjar sitt trettionde år som sin trettionde födelsedag. Efter en stund kom Norman till mig o sa. "Du har rätt - jag har tänkt fel" - "Det gör inget sa Kjell - vi firar att idag börjar ditt trettionde år. Nästa år är vi inte här - så det är toppen," tyckte jag. Vi var omkring 10 arbetskamrater som firade Norman med jättegod tårta och kaffe. Jag tänkte på det där att räkna den dag man börjar sitt nya år som sin födelsedag. Då skulle man fylla ett år när man föddes - och både Kjell o jag skulle vara ett år äldre och det är ju inte vad man vill - åtminstone inte jag. Det må vara hur som helst med den saken - det viktigaste är dock - fyll inte bara livet med år - fyll istället åren med liv!

Skiftande natur på ranchen

Det är en mycket omväxlande natur här på farmen. Vi har lågland och högland och mycket olika träd. Här, där vi bor finns det mycket mopani träd som inte är så höga. Närmare Kruidfontein har vi massor av Baobab träd och "koppies" små berg som man säger här. Sen ligger ju delar av Limpopofloden på ranchen, vilket innebär ett bördigt och grönt floddeltaområde, där finns jättelika träd , marula och acasia. Här bildas det tjocka gröna, sköna väggar av växtlighet på sommaren. När man åker runt på ranchen så ser man hur den mycket skiftande naturen. Jag tänker visa några bilder på området och hur det kan se ut på olika platser. Man pratar ju mycket om Afrikas röda sand och det har vi mycket av men på vissa ställen är sanden gråare och stenigare. Det finns också kala klippor och ibland kan man se fikonträd som växer på en kal klippa och sträcker sina nästan vita rötter över berget. Man undrar hur de får näring att leva. Ibland växer det träd och gräs på bergen. Innan jag kom hit förstod jag inte att naturen här var så skiftande jag trodde att det var ganska lika steppmark eller bush. Här är ett par bilder från omgivningarna - vi kommer med fler i andra inlägg.

Spindelmannen

Idag är det onsdag och jag sitter på kontoret och skriver. Kjell blev biten av något i lördags på handen precis vid tummen och det kliade otroligt. Nästa morgon när han vaknade, så hade han en stor blåsa på handen, som var alldeles blå-lila. Vi stack hål på den och trodde därmed att allt var OK. Han fick ondare och ondare och blåsan kom tillbaka och växte. Han var också röd runt blåsan och vi förstod att en infektion var i antågande.Bilden visar del av den miljö vi passerar när vi kör bil på vägarna här på ranchen. Igår tisdag åkte vi till Polokwane för att handla, hämta medicin hos läkaren och uträtta bankärenden. Kjell passade på att visa sin blåsa för sköterskan, samtidigt som han sa till mig. "Det här är kanske att missbruka sjukvårdstid." Hon sade direkt - "Det ser ut som ett spindelbett". Doktorn skall absolut titta på detta. Kjell såg förskräckt ut. Läkaren uttryckte att det var bra att vi kom för det blir gärna infektioner av den här typen av spindelbett - Han sa att den hette "secspider" eller något liknande och att hela handen kunde bli infekterad om Kjell inte fick antibiotika. Han lade också om blåsan och vi drog vidare med de två mediciner Kjell fick. Här delar man ut medicin hos läkaren och får inga oläsliga recept att gå till apoteket med. Norman, Flora och Jane var med och handlade för Leif och hans två gäster som kommer på torsdag. Nu medicinerar spindelmannen och jag är verkligen glad att vi tog upp hans blåsa med läkaren det var verkligen inte att missbruka läkartid. Livet består av en massa katastrofer varav de flesta aldrig inträffar. Utan läkarvård kunde det här ha blivit en smärre sådan.

Lejon - kung av Afrika

Första dagen Kjell och jag var här åkte vi ut med Leif och fick se en hel lejonfamilj vid en damm som vi kallar Lilli dam. Lejon ser man inte varje dag. Det sägs att ett lejons rytande kan höras hela 7 kilometer bort.Idag så finns det lejon på några få platser i Sydafrika nämligen i låglandet som innefatter Kruger parken samt den nordvästra delen där Leifs ranch ligger, norra Kwa Zulu Natal provinsen samt i Kalahari öknen, Botswana, Namibia och Zimbabwe. Lejon är mycket modiga djur med enorm styrka och beslutsamhet. De är mycket disciplinerade och är oförvägna opportunister. De arbetar i team när de jagar vilket gör dem till extremt farliga rovdjur. En hanlejon kan väga omkring 180 kilo och en hona 135 kilo. De lever omkring 20-23 år Ett antal experter har studerat vad som kan kallas lejonets språk och det verkar som de har ett vokabulär av omkring 50 olika ljud. Inspelningar av dessa ljud har spelats upp för andra lejon och ljuden har helt klart påverkat deras beteende. Kommunikationen mellan vilda lejon och människan har lett till en hel del unika episoder. Ett spektakulärt exempel är kärleken och vänskapen mellan Joy och George Adamson och deras "husdjur" lejonet Elsa. I det fallet kan man säga att lejonet blev människans bästa vän.

Safaris

Min syster Liliane, Monica, Fredrik och Anders var här och Kjell o jag passade på att åka med ut på en del Safaris. Lucas var PH och vi såg massor med djur. En hel familj giraffer - där hannen var tecknad i mörkare färger - vilka fantastiska djur. Man brukar kalla kameler för öknens skepp - girafferna är bushens skepp - de rör sig så mjukt trots sin enorma längd. Zebror, gnu, eland, kudu, impala, krokodil, med många fler hade vi turen att få uppleva. Sista dagen såg vi en hel flock elefanter och det tyckte nog alla gästerna var höjdpunkten. Första dagen regnade det rätt friskt men det hindrade oss inte från att vara ute i bushen. Resten av tiden var det mulet men klarnade upp då och då tillräckligt mycket för att alla skulle få lite solbränna. På kvällarna satt vi ute vid lägerelden och pratade dagens upplevelser och åt en del av de djur vi sett under dagen. Impala, Kudu och Eland. Jag har tidigare pratat om Mopane maskar eller larver, som många svarta tycker är en läckerhet. De är mycket färggranna och skiftar i alla möjliga olika nyanser. De som inte plockas och äts blir så smångingom fjärilar. På bilden ser ni hur de kryper på Mopane trädets blad. Anders tog bilden och just nu finns de överallt där det växer Mopane träd och det gör det i massor här på farmen. I morse vinkade vi av min syster och våra vänner. De kör hyrbil till Johannesburg och flyger sen vidare för några dagar i Kapstaden. De kände, som i stort sett alla gäster som kommer hit uttrycker. Vi har upplevt otroligt mycket och fått ett minne för livet. När jag äntligen träffade min syster, kände jag intensivt att:Tala är silver men att träffas är guld.

Välkommen - Nya gäster

Det är alltid lite pirrigt när det är nya gäster på väg. Särskilt idag när min syster Liliane kommer hit med några vänner. Det skall bli underbart att träffa henne igen. Vi sågs sist i augusti. När Jane städade i stora huset idag och flyttade en möbel så låg det en skorpion under som var stor som en liten kräfta. Hon skrek och Kjell hämtade en machete och delade den elegant mitt itu. Det var den största skorpion vi sett hittills. Det märks att det börjar bli höst för det ljusnar senare - inte förrän 05.30. Tidigare var det ljust redan omkring klockan 04.00. Det är också lite svalare på morgonen och kvällen mellan 20 - 25 grader. Ni börjar gå mot vår och vi mot vinter - det skall bli intressant att se hur kallt det blir i juli. Bara att skriva det låter som upp och ned vända världen, fast å andra sidan kan det vara ganska svalt i juli i Sverige ibland. För några dagar sedan lagade Jane "Mopane-maskar" eftersom de blivit tillräckligt feta och mogna - dom är gröna och lila och ser riktigt färgglada ut innan de lägger dem i vatten och kokar dem. Därefter stekte hon dem och undrade om vi ville smaka. Vi avstod med glädje och jag tvättade stekpannan extra noga när jag skulle använda den, inget maskande här inte.
Jag gillar elefanter bättre än maskar att titta på och lägger därför in en elefantbild igen.Nu har jag försökt få in den här texten en bra stund. Det är bara att konstatera - min dator förstår mig inte.

Louis Trichardt/Macado för handling

Igår fredag - åkte vi iväg 06.30 för att handla och uträtta en massa ärenden i Louis Trichardt. Så här kan en dag se ut - alltid mycket att göra - då det är 38 mil fram och tillbaka. När vi åker så är det full fart hela tiden. Bland annat skulle vi förnya vår internetuppkoppling till banken - då den plötsligt inte var giltig längre. Vi skulle också handla för våra gäster som kommer på måndag - Jane och Florah som har hand om köket handlar och Norman är också med. Vi lämnade av dom vid "Pick and Pay" och begav oss till banken. Där hade vi ett möte med en dam som skulle hjälpa oss. Bankens hela nätverk var ur funktion och ingen kunde göra någonting som var databaserat och det är ju det mesta nu för tiden. Hela Standard bank hade varit stängd på måndagen och nu hade de samma problem igen! Vår bankkontakt lovade ringa på min mobil om systemet kom igång under dagen. Tänk er att de skulle stänga Nordea under en hel dag - men det här är Afrika som folk brukar säga här, när nåt inte funkar. Vi åkte vidare till Nordic ATV (reservdelar) betalade en räkning och var på Autozone och fixade bilgrejer innan vi hämtade upp handlingsfolket packade varor och fortsatte till "Bolt and Nut" för att köpa motorsågskedja och en del skruvar och bultar. Rätt längd på bult fanns inte på Bolt and Nut - åk till Schults han tillverkar efter mått. Sagt och gjort Schultz sa OK - hämta vid tretiden. Sedan "Light world" - elprylar. Ägarn där vill gärna åka till Sverige som han anser vara ett av världens vackraste länder. Då ringde banken - kom hit det funkar. Till banken igen - Skriva på papper - in till ett annat bankkontor för Internet-uppkoppling - nya koder och nytt kort. Tog drygt en timme. Sedan lämna vi in skrivarn som plötsligt varken skriver eller kopierar - Går den att laga? OK vi kollar - kom igen om ett par timmar. Därefter mer handling på " Fruit and vegetables" - här finns det mesta i frukt och grönsaker. Där tog vi en lätt snabblunch på stående fot med olika frukter och glass. Fort men gott! Lastade bilen med inköpta nyttigheter och åkte till NTK och köpte Pool-acid och hundmat - Till "Super Spar" för matvaror som inte fanns på Pick and Pay! - Tillbaka till SchultZ - hämtade rätt måttade bultar och fortsatte till Datakillen - som inte var klar med skrivarn - han ringer oss om felet och vi får leva utan skrivare ett tag. Dags för hemfärd. På vägen inne på ranchen springer en hjord gnu över vägen - en häftig syn. Vi stannar och förundras. Hundarna blir jätteglada när vi dyker upp hemma igen halv sju -precis när solen går ned. Vi tar hand om hungriga hundar och hungriga människor och känner oss rätt utpumpade men nöjda med att ha uträttat en hel del. På bilden Jane i köket nära naturen. När vi så småningom sitter ute och äter tänker jag. Tiden är nästan det enda vi inte kan återvinna idag!

Thohoyandou och Venda-folket

Efter att ha tagit farväl av the Ultimate Guesthouse gav vi gav oss av mot Thohoyandou som grundades som huvudstad i Vhenda homeland under apartheid-tiden. Vi åkte dit då det är ett fantastiskt bergsområde med stora fruktodlingar. I Southpansberg växer regnskog och det är mycket lummigt. Det känns som gröna tjocka väggar på båda sidor om vägen. I början av vår tur spöregnar det men snart är regnet över men molnen ligger kvar - se bilden. När och hur Venda-folket anlände till Southpansberg - tvistar de lärde om. Vad som är klart är att tidigt 1700-tal korsade, en grupp vhasenzi o valenda ledda av hövding Dimbanyika, Limpopofloden. De vandrade uppströms och in i Southpansberg. De kallade sitt nya land Venda = vilket betyder "vackert land". Arbete med metaller har utgjort viktiga element i Venda-folkets historia. Det traditionella samhället är ett matriarkat med kvinnliga präster som leder folkets dyrkan av kvinnliga förfäder. De skiljer sig från andra folkgrupper genom att deras ekonomi baserade sig på tillverkning och handel och inte på jordbruk. De har heller ingen boskap pga Tse-tse-flugan i området. Under många århundraden, bröt, smidde och smälte de järn, koppar och guld. De färdades över hela södra Afrika för att sälja sina metaller, som var av mycket god kvalitet. Det mesta av hantverket dog ut när billigare europeiska metallföremål blev tillgängliga. Krukmakeri är ett viktigt konsthantverk som har överlevt. Venda är den minsta folkgruppen i Sydafrika ca 500.000 tillhör denna grupp. Vi fortsatte i fruktdistriken med bananträd i tio-tusental och mellan molnen dök en del blåa fläckar upp. Vi åt en sen lunch i Louis Trichardt innan vi körde till Alldays för att hämta upp anställda som varit där över helgen.På vägen hem täånkte jag. Det är inte många samhällen som är matriarkat - men när det gäller Venda-folket så har det tydligen fungerat mycket bra och varför inte - man brukar ju säga att kvinnor har bredband mellan hjärnhalvorna.

Ultimat weedend på - Ultimate Guesthouse

Lördag morgon for vi iväg för att återbesöka The Ultimate Guesthouse. Vi stannade ett tag i Louis Trichardt (Macado) för att ta oss tid att titta lite i affärer. Vid halv fem tiden anlände vi till The Ultimate Guesthouse - och åt så småningom en supergod middag med gott vin. Förutom vi så var det i stort sett bara folk från Zimbabwe där.Matsalen var fylld till bristningsgränsen. 95% vita som hade varit och handlat i Louis Trichardt och var på väg hem till Zimbabwe igen. Vi pratade med en familj som bodde i Harare. De berättade att de levde ett normalt liv i sitt område där och gick ut, träffade vänner och kände ingen skräck. Värre är det för vita farmare. De berättade att många farmer var övergivna - jorden brukades ej och husen förföll, vilket är tragiskt i Zimbabwe, som tidigare kallades "Afrikas kornbod". Det har blivit lite bättre i Zim tack vare att oppositionsledaren Tswamgirai sedan någon månad är installerad som premiärminister i Zimbabwe. Detta betyder inte att Mugabe släppt sin roll som president men han har fått göra vissa eftergifter. Tswangirais första och viktigaste åtgärd är att se till att folket har mat och inte dör av svält. De vi pratade med hoppades att det forsatt skulle gå framåt, särskilt viktigt för de fattigaste, sa de. I Zimbabwe använder man US$ som valuta, eftersom den inhemska inte fungerar. I receptionen fanns det uppsatt sedlar från Zimbabwe och den största sedeln var på 100 trillioner- (1 trillion har 12 nollor efter sig)och är lika med en svensk billion. Ägarinnan hade inhandlat sedeln för 1 Rand. De som kom från Zimbabwe hade släpvagnar med regelrätta kylanläggningar för att kunna frakta så mycket mat som möjligt med sig hem. Efter en trevlig lördagskväll sov vi i det blå rummet. Det var målat som en himmel med vita moln på och allt gick i vitt och himmelsblått. Ett mycket speciellt rum. Tyvärr hade vi ingen laddad kamera med oss så bilden är från vårt tidagre lunchbesök på the Ultimate Guesthouse. Nästa morgon efter frukust gav vi oss iväg i spöregn till Venda-området men det är en annan historia som vi återkommr till. Vi gjorde det i en nytvättad bil - det ingår i gästhusets service. När Kjell kör för fort - enligt min uppfattning - brukar jag kommentera - det är bättre att förlora en sekund av livet än livet på en sekund - då brukar han för det mesta sakta ned något.