Umhlanga tack för oss!

Vi beslöt att stanna en tredje natt på Cathys Place och njuta av havet, frihetskänslan och de indiska samt skaldjursrestaurangerna. Vi åt på en indisk restaurant som hette Kashmir och det var en kulinarisk upplevelse - otroligt gott. Kjell som älskar indisk mat var lyrisk. Det var det godaste indiska han någonsin inmundigat. Det bor mycket indier i de här trakterna från olika delar av Indien och de har rätter som vi aldrig hört talas om i Skandinavien. Skaldjur finns det gott om också och jag fick mitt lystmäte på Schrimp Palace. På fredag morgon tog vi adjö av våra vänner på Cathys Place och åkte vidare mot Volkrust där vi skall hämta vår Rhodesian Ridgeback, Shangamira, som varit på träningsläger och lärt sig spårning och även haft lydnadsträning. Vi skall få en kurs av tränaren innan vi tar med oss Shangamira hem igen till ranchen där vi skall fortsätta träningen. Vi gjorde en paus i Durban och gick utmed stranden där. Den var minst lika fin som Umhlanga och vi promenerade på strandpromenaden som kantades av ett antal smakfulla swimmingpooler för allmänheten och vackra hotell och boningshus i bakgrunden.Det fanns pirer ut i havet och vid en av dem pågick en surfing-tävling. Vi hade gärna stannat längre i Durban som bilderna är från men vi måste fortsätta mot Majuba Logde i Volkrust för nästa dag var det dags att hämta Shangamira. De tillåter hundar och vi hade förbokat för att vara säkra på att få en lodge. Det var lite motvilligt som vi gled ut ur Durban. På vägen ut stoppades vi av en kvinnlig, svart polis som tittade på Kjell´s körkort och bilen. "How are you Sir? - Fine thank you and how are you o.s.v. Inga problem. Vi var snart på väg igen mot Volkrust - dit vi anlände mot kvällningen och fick ett litet chalet att bo i. Det blåste otroligt mycket när vi kom fram och det var svinkallt i vår lilla stuga. Vi gick till restaurangen som visade sig ha jättegod mat och åt en värmande middag innan vi gick tillbaka till vår stuga och låg och lyssnade på vinden som under natten ökade till stormstyrka. Tur att det bästa hos människan är hunden - tänkte jag innan jag äntligen somnade.