Shangamira!

Det blåste hårt när vi vaknade på Majuba Lodge. De skulle hämta oss klockan 11.00 för att köra oss till tränaren och ge oss en rejäl duvning i hur vi skall träna Shangamira när vi kommer hem igen till ranchen. Vi undrade hur Shangamira kommer att reagera när han träffar oss nu efter hela 10 veckor. Vi åt en rejäl frukost och satte på oss vad vi hade i klädväg innan vi gav oss iväg med tränarens hustru som hämtade oss och visade oss vägen genom att köra före oss. Shangamira blev jätteglad att se oss igen, särskilt Kjell. Han hoppade och slickade oss och visade otrolig glädje. Vi var med ute och spårade - först gick en kille med en get långt iväg och gömde sig i högt gräs. Vi gick alla i en lång rad efter Shangamira som spårade upp geten rätt snabbt och jag kom o tänka på en gammal barnramsa som lyder. Hela familjen går efter ge-ten hela famil-jen går efter ge-ten hela famil-jen går efter geten - hela familjen. Därefter spårade han blod som de droppade ut ur en flaska med ganska stora mellanrum.Shangamira verkade gilla det här med spårning mycket bra och vi blev så engagerade i hans arbete att vi totalt glömde o ta foton. Han spårade också upp en person i bushen. Kjell höll honom i kopplet och följde hans väg till målet som han alltid hittade. Därefter fick vi lära oss lydnadskommandon och vi fick klart för oss att Shangamira är mycket intelligent och att han inte gillar för mycket upprepningar. Han tänker nog när man bett honom sitta några gånger. "Jag har ju visat att jag kan - det här börjar bli tjatigt." Cirka 4 timmar var vi hos tränaren som också gav oss en massa tips om Shangamira och vi ställde frågor. Det är en sak att lyda tränaren som är proffs och säkert en helt annan sak att komma hem till samma miljö igen och där bibehålla sina lärdomar och inte ramla tillbaka i det hemtama beteendet igen. Shangamira hoppade glatt upp i vårt bilbaksäte och följde med oss tillbaka till Majuba Lodge. Shangamira har verkligen triss i ess: Energi, envishet och entusiasm. När vi lämnade honom i stugan för att gå till matsalen och äta gnällde han lite och när vi kom tillbaka överöste han oss med kärlek i form av svansviftningar, slickningar och lycka han for runt som en projektil i stugan av glädje.