The Nigel case

Jag förstår att Ni knappast kan bärga er förrän Ni får veta upplösningen av "the Nigel Case". Kjell och jag satte oss på en restaurang vid Umhlanga Beach och tittade ut över den blåglittrande Indiska oceanen som vräkte upp en massa kraftiga vågor på stranden. Hav och hav så långt ögat kunde se. När man tittar ut sådär över ett otroligt stort hav - som breder ut sig åt alla håll ser man faktiskt att jorden är rund. Det gör man knappast så tydligt nån annanstans. Vi kände oss som Peters Sellers i Den Rosa Pantern - när vi funderade på hur vi skulle lösa fallet Nigel. Steg 1: Vi gick grundligt igenom Nigels plånbok. Inga identitetshandlingar men däremot ett par visitkort. Har man visitkort i plånboken kan det vare en flyktig bekant eller nån man känner väl. Vi ringde Hubert som stod på visitkort 1. Han kände igen namnet men var inte säker - skulle undersöka och återkomma om han kunde ge oss ett spår. Vi prövade med det andra och sista visitkortet. Vi fick napp Harald trodde sig veta vem det var och lovade ringa inom 10 minuter. Han höll sitt löfte och berättade att Nigel studerade till präst och att de tillhörde samma kyrka. Vi lovade att stanna ytterligare 10 minuter på restauranten för visitkortsägaren var alldeles i närheten och skulle komma och hämta plånboken åt Nigel. Han dök upp och ringde Nigel som var överlycklig att få tillbaka sin plånbok i orubbat skick. Kjell och jag hade gjort dagens goda gärning och tog oss ett bad i Indiska oceanen 22 grader varmt. Umhlanga betyder ställe med vass. På eftermiddagen gick vi hem till Kathy´s Place och satte oss och mös i eftermiddagssolen. Miljöbilder från restaurant och Umhlanga.