Grape-frukt direkt från träden!

På Kruidfontein finns det en fruktträdgård med citroner, apelsiner och grapefrukt. Vi var där för några dagar sedan och plockade direkt från träden. Det smakar verkligen färsk frukt. Blodgrape är en en riktig höjdare till frukosten. Just nu håller de på och bygger taket till vårt gym - det lär nog bli klart under nästa vecka. Igår satt Kjell och jag nere vid grill-platsen - braien som det heter här och åt middag. Månen var ungefär halv och vi eldade en skön brasa - kvällarna börjar nu likna svenska sommarkvällar - skönt men lite kyligt. Dagarna är jättevarma och det är för det mesta sol och molnfri himmel nu på vintern. Norman, som är chef för huset här har åkt till Sverige för att hälsa på Leif och han kommer att vara kvar till i mitten av augusti.
Det har varit lönehelg och idag på eftermiddagen skall vi åka till Alldays och hämta anställda som skall börja jobba på måndag. Nu har vi pratet nutid om vår resa och hemkomst ett bra tag. Nu är det dags att återgå till den kortfattade sydafrikanska historien.
År 1924 kom Nationalistpartiet till makten under Hertzogs ledning. På programmet stod bland annat: Att främja afrikandernas intressen, självständighet och rasåtskillnad. I valet 1929 gjordes för första gången -det svarta hotet- till den viktigaste frågan. Herzog lyckades framställa sig själv och NP som den vite mannens förkämpar och Smuts och Sydafrikanska Partiet (SAP) som förespråkare för jämlikhet mellan raserna. I verkligheten låg deras inställningar inte särskilt långt ifrån varandra och 1933 bildade de en koalition med Herzog som preminister och Smuts som vice premiärminister. Denna paktregering föll inte förrän 1939 och då på frågan om Sydafrika skulle delta i andra världskriget eller ej. Herzog förespråkade neutralitet och han tvingades avgå till förmån för Smusts. DF Malan och hans anhängare bildade "Purified National Party" som snabbt blev en viktig politisk kraft för Afrikanderna. Afrikaner Broederbond - ett hemligt ultranationalistiskt brödraskap blev en inflytelserik rörelse bakom partiet och många ekonomiska, kulturella och politiska organisationer stöttade deras volk=afrikanderna. Samtliga premiärministrar från 1948 fram till 90-talet har varit medlemmar i Broederbond. Oxvagnens väktare var en ytterlighetsorganisation med starka sympatier för Hitler och hans idéer om en överlägsen ras. De var övertygade om att Afrikanderna var denna överlägsna ras med rötter i Tyskland och Holland. Det är bara att beklaga. Blind överygelse är ofta sanningens farligaste fiende.