Bei Bridge Zimbabwe

Take Sure - vaar konstnaer - kom till oss och beraettade att han hade problem med att skicka hem pengar till sin fru och sina tre barn. De har inget bank-konto och aer kvar i Zimbabwe medan han arbetar haer. Kjell o jag taenkte att nu slaar vi tvaa flugor i en smaell. Vi skjutsar honom hem och faar samtidigt se en del av Zimbabwe. Vi fick raadet att ta med oss registreringsbevis foer bilen och papper paa att ranchen tillaet oss ta in bilen i Zimbabwe. Vi aakte tidigt paa morgonen med matsaeck med oss eftersom det inte finns naagot i Zimbabwe oeverhuvud taget. Vi passerade Messina och handlade med oss lite godis och leksaker till barnen. Take Sure handlade ocksaa en del och daerifraan var det bara ett par kilometer till graensen. Daer tog en byraakratisk excercis vid som skulle faa till och med Uppsaliensiska byraakrater groena av avund. Paa den sydafrikanska sidan fick vi deklarera bilen och fylla i div papper som hade med vaar utresa att goera. En o annan staempel blev det men vi lovar, Zimbabwe aer verkligen det foerlovade landet naer det gaeller att frossa i staemplar. Det var div viseringsstaemplar i passet, det var staemplar paa bilens reg bevis, paa den obligatoriska tillaeggsforsaekringen samt paa ytterligare ett hundratal staellen. Staemplar smaellde hela tiden i inresehallen, ungefaer som ett nyaarsfyrverkeri! Vi var dessutom tvungna att betala div avgifter hit o dit, biltull in o ut, vaegskatt, forsaekring, visering o s v...till slut hade dom plockat av oss hela reskassan foer dagen. Ska ni in paa snabbvisit i Zimbabwe saa se till att ni har ordentligt med pengar for ofoerutsedda byraakratavgifter! Men det var vaert all tid och alla staemplar att faa haelsa paa Take Sure och hans familj. De bodde bara ett par kilometer fraan graensen i en Township = samhaelle, i ett hus paa ungefaer 5 kvadrat. 1 kvadrat var foer mor o far o tre barn. De bjoed in oss och barnen gjorde stora oegon. De hade nog inte sett en vit maenniska ens paa vykort. Inget vatten, ingen el, ingen toalett. Det fanns en allmaen saadan beraettade de. Det var verkligen en upplevelse att sitta daer med dem och dela vaar matsaeck och se ungarnas glaedje oever vaara medhavda leksaker och godis. Vi kaende oss hedrade oever att bli inbjudna till familjen. Vi foeljde med Take Sure till en affaer och daer fanns bara cigaretter och kex. De som har moejlighet aaker till Messina i Sydafrika och handlar. Det aer 2000% inflation i Zimbabwe och det aer verkligen ingen oeverdrift att saega att det inte finns naagonting alls varken mat, bensin eller naan samhaells-struktur oever huvud taget. De flesta skolor aer staengda foer laerarna faar inget betalt och maanga har flytt faeltet. Alla vi moette haelsade vaenligt paa oss och vi kaende oss vaelkomna. Det bodde mycket folk i Bei Bridge men vi saag inte en enda vit maenniska paa hela dagen. Paa vaeg daerifraan stannade vi till ljudet av en fantastisk kvinnokoer som sjoeng otroligt vackert. Det var en kyrkokoer och vi lyssnade foerundrade. Mitt i all denna fattigdom var maenniskor vaenliga, rena och prydliga och hade riktigt fina klaeder. Vaermen, maenniskorna och alla intryck gjorde att vi stupade i saeng och sov foere klockan 21.00. En ofoergoemlig och lite overklig upplevelse tog totalt musten ur oss.
Paa bilden Take Sure och hans familj.
Vi hoers
Kjellotina