Snabbutryckning

Jag lägger in ytterligare en bild på vårt landskapskontor ur en annan vinkel.
Igår åkte Kjell o jag till Macado på en snabbutryckning - våra rörkopplingar var slut och det fanns inget vatten. Utan kopplingar - ingen möjlighet att laga och inget vatten, så vi åkte 390 km inalles, för vad gör man inte för vanligt vatten. Det är ju livet och är det någonstans man märker det tydligt så är det på den Afrikanska kontinenten. Macado heter också Louis Trichard och är en fin stad, vägen dit är helt fantastisk med höga berg och djupa dalar. Vi tog med hundarna och köpte avmaskningsmedel åt dem hos veterinären. Vi fick tag på de sista 5 rör- kopplingar de hade och beställde fler. På vägen dit stannade vi för att hundarna skulle få röra på sig och då träffade vi på en man som heter Pieter och bara pratade Sohto. Han hade mycket att säga men tyvärr förstod vi ingenting, utom "ak praat int Afrikan". Vi bad honom om hjälp med en av hundarna och då visade han genom att bita sig i armen att han var rädd att bli biten - så kroppsspråket är väldigt effektivt i alla sammanhang. Efter ett par timmar i stan återvände vi hem igen och innanför grindarna till Vhembe såg vi en stor flock Impalas. Eftersom det regnade satt Shangamira i baksätet med helöppet fönster. När vi stannade för att titta på Impalaflocken - hoppade han raskt ut genom fönstret och började jaga dem. Kjell fick gå ur bilen och ropa på honom flera gånger, innan han glatt kom springande tillbaka. Hundarna är mycket förtjusta i Kjell och det är ömsesidigt. Jag tror att det är så här med hundar: De glömmer bort vad Du säger och gör men de glömmer aldrig hur du får dem att känna sig. Förmodligen så är det samma sak med människor.