Upptakten till valet 1994!

PW Botha lät skriva om grundlagen 1983 och två tredjedelar av den vita befolkningen var för förändringarna. Presidentens makt ökades och man skapade tre lagstiftande karmrar i parlamentet: en svart, en indisk och en vit. Det behövs väl knappast påpekas att den vita kammaren var större än de andra två tillsammans. Den vita regimen fjärmade sig helt från tre fjärdedelar av befolkningen. Under de följande åren ökade de våldsamma protesterna stadigt fram till 1985 då regeringen införde undantagstillstånd som skulle råda under de kommande fem åren. Massmedia utsattes för sträng censur och mer än 30.000 människor fängslades utan rättegång. Flera tusen blev torterade. Botha avskaffade passlagarna men det räckte inte för att dämpa de svarta protesterna. Reformerna gjorde inget djupare intryck på resten av världen heller och de ekonomiska sanktionerna började bli kännbara, särskilt när utländska banker vägrade att förnya statslånen och värdet på valutan: Randen rasade. I Januari 1989 drabbades Botha av ett slaganfall och ersattes Av FW de Klerk, först som ordförande för nationalistpartiet och senare samma år valdes han till president.
I sitt öppningstal i parlamentet den 2 februari förklarade de Klerk att han skulle avskaffa de diskriminerande lagarna och legalisera ANC, PAC och kommunistpartiet. Hans slutade sitt tal i parlamentet med orden: Regeringen har bestämt att utan villkor frige Nelson Mandela. Under 1990-1991 avskaffades i stort sett alla gamla apartheidlagar. Den 21 december 1991 inledde "Convention for a democratic South Africa" CODESA förhandlingar om en övergångsregering bestående av alla rasgrupper och en grundlag som ger alla grupper politiska rättigheter. När de Klerk förlorade ett fyllnadsval till det konservativa partiet visade han politiskt mod med att utlysa en folkomröstning för att få stöd för sin reformpolitik. Resultatet överträffade de mest optimistiska förväntningarna 68,7% av de vita väljarna gav honom sitt mandat och tog klart avstånd från de konservativa längst ut på högerkanten. I städerna röstade mer än 80% för reformer medan det var betydligt jämnare på den konservativa landsbygden. Men bara i ett av de 12 valdistrikten Pietersburg/Polokwane vann nej till reformer. Det är här där vi finns i Norra Transvaal så det är väl inte konstigt att vi upplever det här området som ytterst konservativt. Det är bara genom att ta första stegen som det omöjliga kan bli möjligt, menade många svarta. Barnen får symbolisera den lite ljusare framtid som många svarta började skönja vid den här tiden.