söndag 21 juni 2009

Nelson Mandela!


En av de få politiker som i stort sett hela världen har stor beundran och respekt för oavsett hudfärg. Efter 27 års fängelse, dömnd till livstid av en rasistisk regering visar han ingen bitterhet eller hämndgirighet utan medmänsklighet och värme. Detta gör honom så stor att hans gamla antagonister inte kan fortsätta att hata - när han själv inte gör det utan predikar forsoning och samarbete. Mandela är son till en rådgivare åt hövdingen i Themby-stamman nära Umtata i Transkei. Han gick på universitetet i Fort Hare, blev politiskt medveten och träffade Oliver Tambo. Tambo och Mandela öppnade det första svarta advokat-kontoret i landet men blev allt mer engagerade i ANC och de svartas kamp för frihet. 1962 lämnade Mandela landet men återvände samma år och greps i Rivonia 1963 och dömdes. I februari 1964 sändes han till fängelseön Robben Island och i februari 1990 släpptes han fri. År 1993 fick han Nobels fredspris tillsammans med de Klerk.
Upploppen i Soweto
I Sydafrika utbröt 1976 omfattande våldsamheter i Johannesburgs svarta förstad Soweto. Elevorganisationer uppmanade till protester mot att använda Afrikaans i svarta skolor samt den dåliga standard som både skolor och utbildning hade. Den 12 juni öppnade polisen eld mot en studentmarsh - vilket ledde till landsomfattande demonstrationer, strejker, massgripanden och upplopp. Under de följande 12 månaderna dödades över 1000 människor. Lejonet får symbolisera den svarta kampen för frihet. Steve Biko, Black Conschiousness-rörelsens karismatiske ledare, predikade hur viktigt det var att svarta kände stolthet och tro på sin förmåga och en framtid. Han dödades i september 1977. Okända säkerhetspoliser misshandlade honom i hans hem i Port Elisabeth tills han föll i koma. Utan medicinsk vård i flera dagar dog han en tid senare i Pretoria. Den hafsiga förundersökningen visade enligt domaren att ingen kunde ges skulden för det inträffade. Sydafrika skulle aldrig bli sig likt igen. En hel generation svarta ungdomar hängav sig åt kampen mot apartheid. Världsopinionen vände sig beslutsamt emot den vita regimen. Men de vita sydafrikanerna tänkte ingalunda acceptera det oundvikliga. De svarta ungdomarna hade bestämt sig för att förändra samhället. När man håller sand alldeles för hårt i handen så rinner den mellan fingrarna. Orättvisa rasistiska regler kan inte upprätthållas i all oändlighet.

Inga kommentarer: