Till Alldays aer det omkring 5 mil fraan ranchen och idag var vi tre som behoevde komma till doktorn. Jag stupade igaar paa ett trappsteg och slog upp oegonbrynet och gjorde illa hoegersidan paa kroppkakan. Kjell plaastrade om mig och jag bestaemde mig foer att jag nog maadde raett bra aendaa. Positivt taenkande hjaelper inte alltid och i morse kaende jag mig rett moerbultad saa naer Jane och Maurice ville aaka till doktorn saa bestaemde jag mig foer att haenga med utan naagon tid bestaelld. Det var som att komma in i en laekarmottagning fraan 50-talet i Sverige och vaentsalen var fulll av svarta o vita, barn och gamla och jag taenkte - detta kommer att ta tid. Naer jag kallades in fraagade laekarn bara efter mitt namn och var jag kom ifraan ID-handlingar och annat var inte intressant. Du behoever sy ditt oegonryn sa han men du skulle ha kommit igaar direkt efter skadan - men jag goer det nu. Laett bedoevning, och han boerjar sy. Efter tre stygn ringer mobilen med en haardrockslaat och han svarar och daer ligger jag som en naaldyna och faar vaenta till han aer klar. Naer han avverkat 5 stygn ser jag ut som en gammal avdankad boxare och naer vi aer klara glider vi hem de 5 milen solen haaller paa att gaa ned och vi ser ett par staatliga kudu bockar springa oever vaegen. Skickar en bild paa miljoen haer som aer betydligt vackrare aen mitt proffsboxarface.
Tina o Kjell
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar