Louis Trichardt/Macodo välkomnar oss!

Just nu flög en blågrön fågel genom vårt frilufts-kontor. Det är långfredag och alla är lediga. Vädret är fint med små stackmoln - cirka 25 grader och Gurli ligger o sover i ena hörnan av kontoret. Igår var vi i Macado. Vår mekaniker Louis som har sin familj några mil utanför staden - åkte med för att ha påskledigt. Vi skulle hämta en generator och vår huvudradio som gör att vi kan få radiokommunikation över hela ranchen. Det är viktigt om någon skulle bli sjuk, behöva hjälp ute i bushen eller ha skadat sig. Alla anställda har en handradio. Radiokommunikationen måste ur säkerhetssynpukt fungera. Gårdagens väder var en helt molnfri himmel vilket är idealiskt eftersom vägen till Louis Trichardt är mycket vacker med långsträckta bergskedjor. En del är formade så att de ser ut som djur bland annat en björn och en drake. Vissa "koppies" är alldeles gröna medan andra är höga med mindre växtlighet. När det är molnigt blir det trolskt och när solen skiner ser man alla fantasti-eggande formationer. Min personliga lyx denna dag var att gå till Monsieur André och klippa mig. Han är 72 år och springer omkring som en kung i sin sal och kollar allt arbete som görs och tar hand om finishen åt alla sina kunder. Han startade en damfrisering när han var 20 år så erfarenhet saknas inte. Vi handlade lite och åt sedan lunch på ett kafé som låg inbäddat i en park. Här hade dom lite smårätter och dessutom bryggt kaffe - vilket är ovanligt. För det mesta får man nezcafé - så det var riktigt gott. När vi handlade så fick jag problem med en stor påse potatis och en svart kvinna kom genast till undsättning och hjälpte mig att få upp den på rätt plats i min vagn. Det är ett faktum att de allra flesta svarta är både vänliga och hjälpsamma. När Kjell t.ex skall fickparkera kan flera stycken hjälpa till och dirigera honom på rätt plats. Problemet kan vara att de har lite olika uppfattning om hur han skall köra. Svarta kvinnor balanserar ofta bördor på huvudet och kan dessutom bära en kasse i varje hand. Detta ger dem en fantastiskt fin hållning. Se bild. Det är sällan man ser en afrikansk kvinna gå och titta nedåt vilket gör att de ser stolta ut och har en oförstörd självkänsla. (Kommentar från Kjell följer) Kvinnor i Skandinavien är ofta färgade av "jantelagen" också i sin hållning och i sina rörelser. Jag, Tina skulle vilja säga att det är som om de afrikanska kvinnorna sa: Ingen kan få mig att känna mig underlägsen - utan mitt eget samtycke.