Vintervarning och diamanter

Idag har vintern slagit ett järngrepp på oss med enbart 20 grader och moln och fukt i luften. Kjell envisas med att gå omkring i shorts men jag har både långbyxor och tröja. Vi sitter och småhuttrar på kontoret. Jag tänkte köra vidare med historien. På 1860-talet hade Boerna lyckats skapa de självständiga staterna Oranjefristaten och Transvaal. Republikernas ekonomi var alltid bräcklig. Med små befolkningar, ingen industri och knappt något jordbruk var de helt beroende av boskapsskötseln. Det mesta av handeln var byteshandel. Städerna var få och infrastruktur saknades nästan helt. Någon mer omfattande kontakt med yttervärlden förekom inte och var inte önskvärd. Just när det verkade som om Boer-republikerna, med sin glesa befolkning av envist självständiga boer, äntligen började bli stabila upptäckte man diamanter i närheten av Kimberley 1869. De fanns på mark som tillhörde griquafolket, men som både Transvaal och Orangefristaten gjorde anspråk på. Snabbt ingrep Storbritannien och annekterade området vid fyndigheterna. Diamantgruvorna drog till sig en strid stöm av europeiska invandrare och svarta arbetare. Det växte upp städer där man inte tog hänsyn till "tillbörlig separation" mellan svarta och vita. Boerna chockades av den nya utvecklingen. De var motståndare till alla förändringar och ville leva som de gjort sedan mitten av 1600-talet. De stördes av främlingarna, både av de vita och de svarta och grämde sig över att deras fattiga republiker inte fick någon ekonomisk fördel av gruvorna. Under tiden började regeringen i Storbritannien att oroa sig över att det fanns självständiga republiker i Södra Afrika - särskilt sedan man funnit guld i Transvaal. Lösningen blev som vanligt brittisk annektering och 1877 förlorade Transvaal sin självständighet. Efter annekteringen blev det upprorsstämning i Transvaal och boernas motto var: Vi måste ta befälet över våra egna liv annars gör någon annan det.