söndag 26 juli 2009

Några bilder vi aldrig glömmer!




Igår satt vi nere vid braien och grillade. Månen var så gott som ny och låg som en båt på himlen. Om en vecka är vi på väg hem till Sverige igen. Det skall bli spännande o se om det bara är att kliva i sina Sverigeskor eller om dom kommer att klämma och kännas annorlunda, lite trånga kan man tänka sig. Kanske tar det lite tid att komma hem i bemärkelsen - känna sig hemma. En sak är vi säkra på. Vattenförsörjningen eller elen kommer vi inte att behöva oroa oss för och inte heller att elefanter bryter ned stängsel. När vi går upp på natten kan vi gå i mörkret utan att trampa på en skorpion eller spindel. Inte heller behöver vi skaka ur handdukarna innan vi torkar oss för att där inte skall ha gömt sig en oönskad gäst. Hundarna kommer det bli svårt att lämna. Den mäktiga naturen och den fantastiska utsikten. Braien - att sitta och äta under stjärnhimlen med en eld brinnande och kanske grilla nåt gott. Människorna som vi lärt känna lite och det oväntade som alltid händer här - där ingenting i stort sett bara går sin gilla gång.

torsdag 23 juli 2009

Grillfest!




Igår hade vi vår avskedsfest för personalen med 7 kilo kyckling som vi grillade över den öppna elden vid braien. Vi var 16 stycken varav 3 barn. Vi åt också ris och en jätteskål med sallad och en "sås-mölja" med lök, paprika, tomat mm. Jag hade också bakat en kaka med kokos i en långpanna.Till detta serverade vi coca cola och vi hade en trevlig kväll och maten uppskattades. När alla var klara att gå hem fick vi hjälp med att bära upp resterna till köket cirka 30 meter och jag hann tänka. Det finns lite kyckling, ris och kaka kvar som Kjell o jag kan äta i morrn. När vi kom upp i köket med grejerna var det renrakat inte en smula kvar av nånting. Vi skrattade åt detta - det var ju meningen att det skulle ta slut och det visar ju att de gillade käket.. På bilderna grillmästarna Paul och Ben, Flora o Trust som tar mat - samt bildbevis för att katterna öppnat ögonen. Kattungarna är verkligen livliga de klättrar i gardiner och är överallt. Jag hann inte skriva färdigt igår eftersom vi först åkte till Alldays och lämnade folk, efersom det var lönehelg, sedan hem och till Kruidfontein för att lämna löner till dem som jobbar med bygget på Breakfast Point. Kort fika med Lea och Tony innan vi gled hem i solnedgången och såg både Zebra och Kudu. Det var kolmörkt när vi kom hem.

onsdag 22 juli 2009

Djurflytt!


Det visade sig att en av de unga girafferna var skadad och tyvärr måst skjutas. Hon hade fastnat med ena klöven i en snara och hade kommit loss genom att förlora hela foten. Att snara är ett grymt sätt att tjuvjaga - djuren dör ofta en plågsam död och eftersom de sätter ut många snaror så tar de bara hand om några av djuren. När det gäller flytten av djur tycks allt i övrigt ha fungerat enligt planerna. I morse var det bara 5 grader varmt men nu är det klarblå himmel - inte ett moln och solen värmer så jag sitter i shorts. Temperaturskillnaderna är stora här nu mellan morgon dag och kväll. Någon frågade om kattungarna har öppnat ögonen och de har blivit riktigt stora nu och springer omkring och leker. Shangamira verkar förstå att de är små men ibland tar han en i nackskinnet och springer en bit ned den men i all vänskaplighet. I morgon skall vi ha en grillfest med de anställda här och vi bjuder på grillad kyckling, sallad, ris och ratatuille. Jag har också bakat en kaka i en långpanna som jag tänkte ha till efterrätt.Vi ska ta lite foton i morgon o se om vi hinner få in dem på bloggen innan vi åker. Det är mycket att stå i så här på sluttampen. Bilden visar ett lejon som ser lugn och avkopplad ut.

måndag 20 juli 2009

Veterinärbesök och helikopterfärd!



I söndags när Kjell kom ned till hundarna var Shangamira sig inte lik. Han verkade sjuk och helt apatisk. Han brukar alltid komma springande glad att se Kjell och vilja gå ut på en promenad direkt. Nu stod han bara intill väggen och såg helt olycklig ut. Vi lyckades få tag på en veterinär som hade jour och gav oss iväg med hundarna till Louis Trichard/Macado. Det visade sig att Shangamira hade hög feber och en infektion med det latinska namnet "ehrlichia canis" i dagligt tal här "gludula fever". Det är en typ av fästing infektion som angriper benmärgen och har dödlig utgång om den inte behandlas i tid. Innan veterinären kom fram till detta började han med att utesluta orm- eller skorpionbett, genom blodprov. Shangamira fick två sprutor och vi fick medicin med oss hem som han skall äta i tre veckor. Redan igår kväll blev han bättre och i morse var han samma glada, livliga, charmiga hund som vanligt. Idag åkte vi till grinden för att lämna nycklar till ett företag som skall flytta vilda djur från Modena - den del av ranchen som ligger på andra sidan huvudvägen. Där finns både giraffer och impala. Anledningen är att det är svårt att kontrollera om det förekommer tjuvjakt där eller ej. För att flytta djur använder man helikopter och sätter upp en jättestrut som djuren springer in i som sen blir midre och som leder upp på flaket på en jättestor lastbil. Bilderna visar Shangamira när han inte mådde bra och Kjell när han gör en helikopterfärd för att visa var Modena ligger. Det var en liten helikopter som landade mitt på vägen just innanför grinden till ranchen.

fredag 17 juli 2009

Lite av varje!


Vi har varit här ett år och vi har lärt känna de svarta som arbetar här lite grann. Kulturskillnaden är stor. Språksvårigheter är naturligtvis också ett hinder. Här säger man inte tack - en del gör det därför att de lärt sig att vi europeer anser det trevligt. Vi har ofta påpekat att det inte är bra att slänga urdruckna burkar, plast och glas i naturen men ständigt plockar vi eller säger till att det måste städas bort. Hälsningsfraserna på morgonen eller när man träffas är mycket hjärtliga och trevliga och det gäller att se glad ut. Gör man inte det det tror de att man är missnöjd med något. Ofta säger de inte hela sanningen från start utan del av den - till att börja med. Sen kommer resten efter ett tag. Att prata i liknelser är ett bra sätt att få kontakt. Ex: Vad tycker du med hjärnan och vad känner du med hjärtat och då skall man peka på respektive kroppsdel. Det finns en hel del humor hos många, så man kan ofta skratta ihop. De är mycket vidskepliga och Norman - som nu är i Sverige och besöker Leif - berättade för oss att förfädernas andar bor i ett av de höga berg som finns på ranchen. Kjell ville klättra upp men han kommer att bli nedkastad av andarna, som inte vill bli störda, så det är nog säkrast att låta bli. Norman är ändå den mest utbildade av alla på ranchen med 9 års skolgång. De tror också att en kvinna måste vara avhållsam 9 månader efter födseln annars drabbas hon av andarnas vrede. Inte undra på att det är mycket otrohet. Männen här har ofta flera kvinnor och en av våra anställda har familj en bra bit härifrån som han besöker på helgerna - ibland, samtidigt som han lever ihop med en annan kvinna här på ranchen. En del kvinnor här tycker inte det är så farligt om mannen är otrogen - huvudsaken är att han ger dem pengar till mat och till barnen. Man får inte glömma att det här är bushen, långt från städer och de flesta har ingen eller bara några års skolgång. De går ofta till Sangoman som de flesta av dem tror på. Både när de är sjuka eller behöver psykologiskt stöd, eller få råd om hur de ska lösa ett problem. Paul - med det stora leendet - som var med oss till doktorn sa att han aldrig går till Sangomor - De vill bara tjäna pengar. Han sa också att pengar är som fåglar - de bara flyger iväg - de är vackra när man har dem i handen men de flyger direkt och kommer inte tillbaka. Trust som kommer från Zimbabwe gav mig en fin komplimang, tror jag åtminstone. Hon sa: Christina - ditt hjärta och din hjärna har samma mål. Det finns otroligt mycket vidskepelse och spriritism här - en hel del av det som förekommer har vi förmodligen ingen aning om. Att lära känna en annan kultur är som att skala en lök - vi kanske har skalat bort ett par lager under det här året, men vi har långt kvar till kärnan.

Regnbågsnationen!


Egentligen skulle man kunna säga att Sydafrika är ett världssamhälle i koncentrat där många olika raser och kulturer finns representerade. Här finns 45 millioner människor - förmodligen fler som inte har nåt identitetsnummer. Sydafrika är tre gånger så stort som Sverige. Från Stockholm till Kapstaden är det drygt ettusen mil. Sydafrika har 11 officiella språk och här finns ingen medelsvensson. Tre fjärdedelar av befolkningen är svarta men skillnaderna är stora mellan olika folkgrupper. Det skiljer lika mycket mellan Xhosa och Zulu eller mellan Tswana och Sotho, som det gör mellan nord och sydeuropéer. Zulu är den största svarta folkgruppen, stolt över sin krigartradition med de typiska spjuten och sköldarna.De gjorde våldsamt motstånd mot de vitas erövringar. Europeerna söndrade och härskade genom att hetsa olika svarta folkgrupper mot varandra för att inte få ett enat motstånd. De vita utgör 13% och färgade 10%. Det sägs att alla dessa folk, svarta, färgade och vita trots sina olikheter präglas av en gemensam kärlek till landet, vidderna, bergen, djuren och naturen. Man har tagit de viktiga stegen mot ett jämlikt samhälle men det finns fortfarande många utmaningen att ta tag i innan den jämlikheten känns som verklighet för många sydafrikaner.

torsdag 16 juli 2009

Elefanter kan förstöra mycket!


Igår åkte vi förbi Somerville som nu sköts om av Evens som jobbar åt oss. I övrigt bor inga där längre - så huset börjar se lite förfallet ut. Evans fru och barn är också där för att om möjligt hindra elefanter från att komma in och förstöra.De har tagit sig in genom stängslet som de trampat ner ungefär 50 meter av och innanför grindarna i trädgården har de vält palmer och haft sönder en stenbro. De har också krossat en pump och trampat ned vattenledningar. Riktiga vandaler kan man säga att de är. Vi anmäler till försäkringsbolaget men det tar tid och träd ersätts inte. Igår var vi också i Polokwane för att gå till banken och vi hade Paul - som alltid skrattar - och Isaak med oss till doktorn. Paul hade ett hjärta som galopperade och Isaak ont i ett öga. De fick medicin och var nöjda när vi åkte hem. Färden började halv åtta på morgonen och vi var hemma exakt tolv timmar senare efter att ha besökt Somerville på hemvägen. En heldag kan man säga då Kjell körde totalt 50 mil. Lång vägs färd mot mål. Idag är det mulet och inte så skönt men igår blev det riktigt varmt på eftermiddagen.
Nu har vi flyttat upp i Rondaveln - ett av gästrummen för att vårt rum skall förberedas och städas för nästa man som kommer hit i slutet av juli! Rondaveln är jättefin och ganska stor så här kan vi packa ihop våra grejer inför hemfärd. Jag såg att vi totalt skrivit 100 blogg inlägg sen vi kom hit och med detta inlägg spräcker vi hundratalet. Bilden visar Lea och Tony - när vi besökte dem på Kruidfontein och åt lunch tillsammans och hade en riktigt gyllene eftermiddag.