fredag 12 juni 2009

Besök i Alldays Skola!


Igår gjorde vi ett besök i Alldays Skola och pratade med rektorn. Norrmännen vill göra en hjälpaktion för en skola här i närheten och Alldays är ju nästgårds. Rektorn var en mycket trevlig svart man som berättade om alla utmaningar de hade. Det var så han uttryckte sig om problemen - utmaningar. En minst sagt positiv inställning. Dåliga toiletter - nedslitna lokaler och 697 elever både flickor och pojkar. Bland dessa finns 200 föräldralösa. Eleverna är från 6 - 18 år gamla. De finns också 23 lärare som är mycket engagerade och ställer upp en hel del ideellt för sina elever.Denna skola var från böjan helvit - men 1994 tilläts också svarta barn att gå i samma skola som vita när apartheid upphörde. Några svarta barn ville börja i Alldays skola. Det resulterade i att alla föräldrar flyttade sina vita telningar till en skola i Vivo som ligger cirka 6 mil från Alldays och som är helvit. Alldays skola stängdes. Innan man lämnade skolan saboterades swimmingpool och tennisplan och allt material togs till Vivo. Skolan öppnades igen 1998 och har idag bara svarta elever. Vi fick också höra att ett problem är att föräldrarna ofta arbetar på annan ort under veckorna och lämnar barnen ensamma hemma och först kommer hem fredag kväll eller lördag morgon. En elvaåring kan därför ha ansvaret för ett par småsyskon hela veckan med mat, tvättning läggning etc. Detta fungerar inte alltid så bra och vissa barn kommer med smutsiga kläder och har inte fått tillräckligt med mat. I skolan betalar staten ett mål mat per dag och det är viktigt särskilt för dem som inte får nåt hemma. Jag är engagerad i ett skolprojekt i Kenya och jag trodde att skolorna i SA hade det betydligt bättre. Förmodligen är det också så i städer och modernare samhällen men här i bushen är förhållandena inte så mycket bättre än i Kenya. Vi fick också höra att det bara finns en socialarbetare i hela Alldays.

onsdag 10 juni 2009

Katter i bild


Det verkar omöjligt att få in bilder just nu - jag vet inte varför men jag prövar igen.
Inte så kul utan bilder - vet inte vad som hänt - det har funkat tidigare. Men skam den som ger sig. Nu äntligen fick jag in en kattbild. Mor och ett av barnen. Det får räcka. Vågar inte utmana ödet. Svart-vitt så det förslår. Livet är ju inte svartvitt utan har en massa gråtoner men de här små liven är verkligen svartvita.

tisdag 9 juni 2009

Kattungarna!

Som jag berättade har "pain in the ass" fått två små kattungar. Den ena ser precis ut som hon svart och vit och den andra är helsvart. Vi har lagt dom i en liten låda där mamman också får plats och hon tar hand om dem riktigt bra. Vi ger mamman ordentligt med mat så att hon får tillräckligt åt sina små. Dom växer men det går långsamt och vi har inte presenterat Shangamira för dem än. Det är kallt här blåsigt och molnigt och det går nästan inte att sitta i utekontoret och jobba - åtminstone inte längre stunder. Wilhelm från Sverige kom hit i går kväll. Han ska vara här en månad och jobba tillsmmans med Louis med att bygga en damm. Han bor i ett av personalhusen och skall sköta sig själv. En tur till Afrika för att jobba en månad tyckte han kändes bra efter att ha avslutat handelshögskolan bara för nån vecka sen. Vi bjöd honom på välkomstmiddag igår kväll när han anlände. Idag är det så kallt så man kan inte sitta här på utekontoret nån längre tid. Därför blir det en kortis! Jag har försökt lägga in en bild men idag strejkar bildprogrammet. Katterna får vi förevisa när det funkar igen.

fredag 5 juni 2009

Musina - ännu en tripp!


Vi tog med Trust som jobbar på Kruidfontein till gränsposteringen mot Zimbabwe för att förnya hennes arbetstillstånd. Det finns ett papper här från "Department of Home Affairs" som säger att vi har rätt att ha 50 anställda från Zimbabwe. När huset här på berget byggdes så var nog hela 50 Zimbabwier här och jobbade men nu är det inte så många. Vi behövde bara besöka immigrationskontoret på den sydafrikanska sidan. Det gick förhållandevis snabbt och tog bara knappt två timmar. Trust berättade att det blivit något bättre i Zimbabwe men att en lärare tjänar omkring Rand 500 i månaden och att en städerska får cirka 200 Rand för en månads arbete. Trust som tjänar betydligt bättre här vill under inga omständigheter tillbaka till Zimbabwe. Vi ägnade resten av dagen åt diverse inköp bland annat av kopplingar till vårt vattenledningssystem. Det går ofta sönder och nu var det dags igen. Vi inhandlade också nät för grästaket och lite annat smått och gott. I morse när vi vaknade hade en av våra katter "a pain in the ass" fött två små kattungar i en av våra soffor. Det kändes lite förvånande då vi trodde att båda katterna var tjejer. Kanske hade vår svar/vita varit ute på äventyr och träffat en killkatt! Vi gjorde ordning en liten korg åt dem men mamman verkar inte helt intresserad. Hoppas att de överlever och att hon har mat åt dem. På bifogade foto visar vi poolen när de jobbar med den. Katterna får vi fota när de blivit något större.

onsdag 3 juni 2009

Inte både hängslen och livrem!


Det mesta arbetet här är manuellt. Inga säkerhetsanordningar finns och ibland har vi hjärtat i halsgropen när de klättrar omkring på taket och fäster gräs. Klockan sju på morgonen sätter de igång med både pool och taket till vårt blivande gym. Två olika arbetslag. Omkring halv ett går de på lunch och siesta och blir borta ett par timmer. Klockan 17.00 slutar de för kvällen. Solen går ned redan omkring klockan 17.30 så här på vintern. De bor här i ett par lediga personalbostäder medan de arbetar här. I morgon skall vi åka med Trust till Zimbabwegränsen för att hjälpa henne att förnya arbetstillståndet. Vi hoppas att köerna inte är jättelånga. I Sverige skulle det vara rigorösa bestämmelser omkring både arbetet med poolen och taket. Pooljobbet leds av en vit kille som kommer hit och tittar mellan varven. Taket till gymmet däremot har en svart chef. Han har ingen bil så vi fick lov att hämta honom och hans arbetslag i Alldays och vi har även köpt en del material åt honom. Kjell är så stolt över att dom kallar honom Sir här - och har stor respekt för honom. I egenskap av man har man en naturlig makt och ställning här - så det blir nog problematiskt för hans arbetskamrater i Sverige att leva upp till hans förväntningar - när han börjar jobba igen. Jag som "tjej" - har ju inte alls samma status här. Kraven på mej är däremot helt orealistiska. Jag skall helst tänka som en man, uppföra mig som en dam, se ut som en fotomodell och jobba som en häst. Jag försöker inte ens leva upp till dessa orimliga krav. Istället kan jag säga att jag kommit i metallåldern: silver i håret, guld i tänderna och bly i häcken.

tisdag 2 juni 2009

Byggarbetsplats



På hela terassen där poolen ligger pågår arbete. Poolen har en spricka och läckte jätte mycket. Nu håller den på att lagas och gymmet som byggs bredvid kontoret får tak "thatched roof" vilket innebär grästak. Vi har just varit i Alldays till läkaren med Pete som skadade tummen för ett bra tag sen. Han har varit ledig och kom tillbaka med en infekterad tumme. Vi hämtade också millimill till de anställda - bilen var totalpackad på flaket vid hemkomsten. 50-kilos säckar till var och en - 12 varje månad + en 80-kilos säck till Paul som också var med för att hjälpa Kjell med säckarna. Flora följde också med oss för hon skulle uträtta några ärenden så Jane fick ensam se till huset. I morse var det bara 8 grader varmt och vi kunde inte sitta på utekontoret på morgonen och jobba. Det var för kallt helt enkelt - Nu klockan 16.00 sitter jag här i shorts och linne. Bilderna visar Kjell - vår vän Fredrik och Lucas vår PH. Det var när Liliane, min syrra var här och en kompis Monica, med vuxna barn Fredrik och Anders. Vi var på Safari och hade just sett elefanter. Därav de glada minerna. Den andra bilden visar när vi äter lunch med barn och barnbarn på Krokodilfarmen vid jultiden. Vad serveras, gratinerd krokodil naturligtvis! Jättegott tyckte alla, utom Kjell som har bestämt sig för att krokodil smakar pest. Tiden bara rusar iväg tycker jag och världen står stilla i en rasande fart - Barnen var här i jul och Liliane och CO - i mars. Minnesbilder som som känns betydligt roligare än foton på byggarbetsplatsen.

måndag 1 juni 2009

Ny månad - sommar i Sverige - vinter här!

Ganska fantastiskt - här var det bara 11 grader i morse - den 1 juni och eftersom solen inte lyser in i kontoret så är det fortfarande kallt här. Jag sitter med tröja och jacka. Direkt i solen är det varmt och skönt och himlen är totalt molnfri. Det är bara två månader kvar tills vi återvänder till fäderneslandet. Det känns lite konstigt - både roligt att komma tillbaka hem - träffa familj och vänner. Tråkigt, däremot att lämna det här fantastiska landet, människorna, naturen och djuren och alla annorlunda upplevelser som vi tar del av här dagligen. För att förstå människorna och deras verkligehet är det bra att ha historien i bakhuvut så jag fortsätter mitt försök att förmedla det viktigaste. 1948 gick nationalistpartiet med DF Malan i spetsen till val på åtskillnadspolitik d.v s apartheid. De kunde bilda regering i koalition med Afrikanderpartiet och med en listig valkretsindelning och ett omfattande manipulerande behöll de makten ända fram till valet 1994. Snabbt instiftades lagar som drabbade den svarta och färgade befolkningen mycket hårt:
- Svarta fick ej äga mark - Registrering av hudfärg i följande kategorier: Vita, asiater, färgade och svarta. - Förbud mot sexuella förbindelser mellan raser. - Förbud mot blandäktenskap. - Varje ras skall bo i särskilda områden. - Skilda stränder, bussar, toaletter, skolor etc. - Svarta var skyldiga att alltid ha identitetshandlingar på sig. Lägre utbildning för svarta "i nivå med deras förstånd". Flerrasiga partier förbjöds. Speciella hemländer skapades dit svarta skickades. Den holländska reformerta kyrkan ansåg att man kunde rättfärdiga apartheid religiöst. "Rasåtskillnad var en gudomlig ordning" det var deras "volks" heliga uppdrag att bevara den vita rasen ren, i det förlovade landet. Apartheid utgick ifrån att de vita var överlägsna afrikaner, färgade och indier och att det gällde, att för all framtid, befästa denna överlägsenhet. En tragisk utveckling i Sydafrika när hela Europa och nästan hela övriga världen - efter Hitlers härjningar - insåg den galenskap och det lidande som "herrefolksidealet" skapat.