måndag 20 oktober 2008

Bei Bridge Zimbabwe


Take Sure - vaar konstnaer - kom till oss och beraettade att han hade problem med att skicka hem pengar till sin fru och sina tre barn. De har inget bank-konto och aer kvar i Zimbabwe medan han arbetar haer. Kjell o jag taenkte att nu slaar vi tvaa flugor i en smaell. Vi skjutsar honom hem och faar samtidigt se en del av Zimbabwe. Vi fick raadet att ta med oss registreringsbevis foer bilen och papper paa att ranchen tillaet oss ta in bilen i Zimbabwe. Vi aakte tidigt paa morgonen med matsaeck med oss eftersom det inte finns naagot i Zimbabwe oeverhuvud taget. Vi passerade Messina och handlade med oss lite godis och leksaker till barnen. Take Sure handlade ocksaa en del och daerifraan var det bara ett par kilometer till graensen. Daer tog en byraakratisk excercis vid som skulle faa till och med Uppsaliensiska byraakrater groena av avund. Paa den sydafrikanska sidan fick vi deklarera bilen och fylla i div papper som hade med vaar utresa att goera. En o annan staempel blev det men vi lovar, Zimbabwe aer verkligen det foerlovade landet naer det gaeller att frossa i staemplar. Det var div viseringsstaemplar i passet, det var staemplar paa bilens reg bevis, paa den obligatoriska tillaeggsforsaekringen samt paa ytterligare ett hundratal staellen. Staemplar smaellde hela tiden i inresehallen, ungefaer som ett nyaarsfyrverkeri! Vi var dessutom tvungna att betala div avgifter hit o dit, biltull in o ut, vaegskatt, forsaekring, visering o s v...till slut hade dom plockat av oss hela reskassan foer dagen. Ska ni in paa snabbvisit i Zimbabwe saa se till att ni har ordentligt med pengar for ofoerutsedda byraakratavgifter! Men det var vaert all tid och alla staemplar att faa haelsa paa Take Sure och hans familj. De bodde bara ett par kilometer fraan graensen i en Township = samhaelle, i ett hus paa ungefaer 5 kvadrat. 1 kvadrat var foer mor o far o tre barn. De bjoed in oss och barnen gjorde stora oegon. De hade nog inte sett en vit maenniska ens paa vykort. Inget vatten, ingen el, ingen toalett. Det fanns en allmaen saadan beraettade de. Det var verkligen en upplevelse att sitta daer med dem och dela vaar matsaeck och se ungarnas glaedje oever vaara medhavda leksaker och godis. Vi kaende oss hedrade oever att bli inbjudna till familjen. Vi foeljde med Take Sure till en affaer och daer fanns bara cigaretter och kex. De som har moejlighet aaker till Messina i Sydafrika och handlar. Det aer 2000% inflation i Zimbabwe och det aer verkligen ingen oeverdrift att saega att det inte finns naagonting alls varken mat, bensin eller naan samhaells-struktur oever huvud taget. De flesta skolor aer staengda foer laerarna faar inget betalt och maanga har flytt faeltet. Alla vi moette haelsade vaenligt paa oss och vi kaende oss vaelkomna. Det bodde mycket folk i Bei Bridge men vi saag inte en enda vit maenniska paa hela dagen. Paa vaeg daerifraan stannade vi till ljudet av en fantastisk kvinnokoer som sjoeng otroligt vackert. Det var en kyrkokoer och vi lyssnade foerundrade. Mitt i all denna fattigdom var maenniskor vaenliga, rena och prydliga och hade riktigt fina klaeder. Vaermen, maenniskorna och alla intryck gjorde att vi stupade i saeng och sov foere klockan 21.00. En ofoergoemlig och lite overklig upplevelse tog totalt musten ur oss.
Paa bilden Take Sure och hans familj.
Vi hoers
Kjellotina

lördag 18 oktober 2008

Elefantjakt


I morse vaecktes vi av en Professional Hunter som kom med sin kvinnliga elefantjaegare foer att betala Rand 15.000 i foerskott foer att oeverhuvud taget faa jaga elefant. Ranchen har faat 4 elefanttillstaand vilket innebaer att det aer OK att skjuta 4 elefanter under aaret. Nu skall de sista 2 skjutas och det kostar Euro 7000 + US$ 30.000. Det finns massor av elefanter haer och man vill att det skjuts av ett antal foer att det inte ska bli foer maanga. Den kvinnliga elefantjaegaren var visserligen klaedd som en jaegare men hon var mycket maalad saa man skulle kunna tro att hon skulle paa naan typ av coctailparty. Hennes kommentar naer hon kom in till vaart oernaeste var . Ni bor verkligen i paradiset! Idag var vi till Krokodilfarmen foer att betala en skuld och daa de fick hoera att det var elefantjakt paa gaang - fraagade hon om de ville ha koettet annars var det mums foer krokodilerna. Hon beraettade ocksaa att hon hade 4000 krokodilaegg och raeknade med att faa ett par tusen till. I morgon aaker vi till Zimbabwe tillsammans med Take Sure som skall hem till familjen och laemna pengar och vi passar paa att aaka dit oever dagen. Haer brukar elefanterna ofta haalla till, Men inte just naer vi tog detta foto.
Paa aaterhoerande
Kjellotina

fredag 17 oktober 2008

Namn o nytt


Tack foer alla trevliga namnfoerslag som saeger naat om sin baerare. Thoughtful foer den tankfulla Generoes foer den givmilde, Considerate den omtaenksamme-, Creative -den kreativa och Straight forward foer den raettfamme och Fantasy foer den fantasifulla o saa Monica foerstaas som sedan laenge heter Action Directe - snabbt och elegant fixar hon sina arbetsuppgifter aat Leif. Foer naagra dagar sedan landade ett litet Cessnan-plan paa Somerville' s airstrip mitt i bushen 1000 meters landingsbana. Vi kaende oss som flygledare naer vi uppgav ''the coordinates'' foer piloten.Vi aakte dit och kollade av saa att inga djur fanns paa banan, saasom elefanter, giraffer eller dyligt. Det finns ingen taxfree eller boarding-gate, men det finns en fantastisk natur intill banan. Landningen gick bra och vi aakte till Kruidfontein foer att kolla brandsekerhet etc. Paa vaegen stoette vi paa minst 9 giraffer i grupp. De stod o kollade in oss - saa vi undrade vem som var mest nyfiken paa vem egentligen. Just nu aer det 36 grader varmt och det kaenns raett meningsloest att foersoeka ha en frisyr av naat slag. Detta aer en bild fraan vaar tur upp paa Face Mountain.
Paa aaterhoerande
Kjellotina

onsdag 15 oktober 2008

"A pain in the as" e tillbaka helskinnad!


Just naer vi boerjat foertvivla paa allvar hoerde vi ett svagt jamande och vaar lilla tuffing kom gaaende mot oss. Lite luggsliten o mager men efter lite mat och vila var han i god form igen.
Det saegs ju att katter har sju liv och det verkar staemma. Vaar lilla djurfamilj aer nu fulltalig.
Jag brukar prata om hur fin solnedgaangen aer haer och saa haer saag den ut i dag.
Love more har vi tagit som foersta namn haelsar
Kjellotina

En konstnaerssjael fraan Zimbabwe


Take Sure - heter vaar vaen fraan Zimbabwe som aer haer och taeljer traefigurer och maalar mycket fina grejer. I vaart rum har han maalat "the big five" paa vaeggen. Han aer gift i Zimbabwe men eftersom det inte finns naagot som fungerar daer aer han jaetteglad att ha arbete haer paa ranchen en tid framoever. Han aer en mycket vaenlig sjael som blev otroligt glad foer den dricks han fick av Mats som koepte en av hans traefigurer. Vi haemtade honom i Messina efter att han tagit sig oever graensen fraan Zimbabwe. Hans fru heter Patience och hans barn heter Take More. De aer kvar i hemlandet och han handlar haer och smugglar oever graensen. Maanga fraan Zimbabwe aaker oever graensen foer att handla eftersom det aer tomt i affaererna i Zimbabwe och en inflation paa 2000 procent. Kjell och jag har koept oljefaerger och duk aat honom och naer han aer klar med allt som skall goeras paa ranchen saa skall han faa maala ett par tavlor att ta hem.
Naer vi hoer alla fantasifulla namn som finns haer saa tycker man att vaara svenska namn aer ganska traakiga. Taenk dig att heta honest - och vara en riktig bedragare. De haer namnen staeller lite krav paa sin baerare. Love more aer ett namn som jag tycker alla borde heta som foersta namn. Heter man Welcome - ja daa aer man Welcome everywhere. Take Sure i arbete syns paa bilden. Har ni synpunkter om namn som verkligen saeger naagot om personen saa hoer gaerna av er.
Kjellotina

tisdag 14 oktober 2008

Inte bara vilda djur


Vi har en jaettefin hund en Rhodesian Ridgeback som heter Girly hon hade en kompis som hette Flicka av samma ras. Det var hon som dog av ett bett av en svart mamba bara naagra dagar innan vi kom ned. Iboerjan var hon lite deppad och saknade sin kompis men nu verkar hon maa baettre. Vi aer alltsaa "plasthusse och plastmatte" till denne fina hund. Vi har ocksaa tvaa katter en graa och en som aer vit och svart. Det svartvita aer liten men en riktig tuffing och naer hon vill ha uppmaerksamhet saa biter hon oss i taarna lite laett och kan var hur efter- haengsen som hellst. Vi doepte henne direkt till "a pain in the as". Nu har vi inte sett henne paa tvaa dagar och aer oroliga att naat kan ha haent henne. Hon aer ju av det mer aeventyrliga slaget. Kjell har gaatt ut med Girly en liten stund och det aar i skrivande stund - omkring klockan halv nio paa kvaellen cirka 38 grader varmt. Girly aer gammal foer att vara en saa stor hund hela 11 aar. Haer aer hon paa bild - vaar jaettefina hundkompis.
Vi hoers
Kjellotina

söndag 12 oktober 2008

Vi besteg Face Mountain


Fraan vaart oernnaeste ser vi ett berg som ser ut som ett ansikte i profil. Det aer mycket vackert och en morgon besteg Leif och Mariah, Kjell o jag det berget. En fantastisk upplevelse. Vi hittade laemningar fraan bronsaaldern och kanske aennu tidigare. Smaa skaervor som varit kokkaerl och en boplats omgiven av en stenmur. Vi kaende historiens vingslag skjoelja oever oss med vinden. Vi gick ocksaa ned i grottan som stenarna bildade och daer var det svalt och skoent. Kaenslan av att ingen bestigit detta bergsmassiv paa saekert 1000 aar var maektig.Face Mountain ligger paa Mapungubwe Game Reserve och man kan saega att det aer en signatur foer ranchen. De flesta av vaara gaester besoekte Face Mountain och blev lika beroerda som vi. Idag har vi varit till Kruidfontein och haemtat mat och dryck som blivit kvar och paa vaegen saag vi ett gaeng elefanter. Berget ser inte saa hoegt ut paa bilden men det bildar en maensklig profil som verkar titta ned paa oss naer vi befinner oss i dalen nedanfoer.

Paa aaterhoerande
Kjellotina